Paddlarvecka!
Ja denna veckan paddlades det.
Havet gav mig tillåtelse.
Efter 2 dagar i land i Farsund -förvisso trevligt-, så kliade det i fingrarna att få fortsätta färden.
Måndag 15/8:
Klockan ringer 05.00. Gääsp!
Jag är inte van vid att stå upp så tidigt.
Morgonen är kav lugn, som utlovat!
Packa ihop allt, och smyga ut ur huset där Katrins familj ligger och sover.
En 20 minuters promenad med all packning, och jag är definitivt vaken, och något svettig.
Vid 07.00 kan jag styra ut från kajen på ett i det närmsta spegelblankt hav.
Härligt, äntligen!
Allt går som på räls!
Bra fart, och medvind!
Dock börjar det att blåsa upp allt eftersom, och efter ett antal timmar när jag just passerat Mandal ger jag upp.
Det kräver full koncentration att ha 9 m/s i ryggen, Specielllt vid passager förbi sund och fjordar.
På sådana ställen bygger havet ofta upp stora vågor, och det kan bli eländigt krabb sjö.
Jag söker mig in på en ö där jag kan landa.
Så här års är 9 av 10 hus här i den Norska skärgården tomma.
Jag letar runt, och i ett hus hittar jag livstecken.
En ung tjej -Julia- öppnar och ger mig tillåtelse att tälta i deras trädgård, där det är vindskyddat.
Lite påfyllning av vatten får jag också, så nu är det bara att ligga still och ladda för morgondagen.
Tack Julia!
Solen är ändå framme, och i lä det skönt.
Tidig nattning.
Tisdag 16/8:
Samma procedur som igår. Upp 05.00.
Ambitionen att komma iväg vid 06.00 spricker lite då det tar längre tid att få ihop allt.
Typ 06.30 är jag iväg iaf.
Idag liknar igår på pricken.
Morgontimmarna är magiska. Naturupplevelserna avlöser varandra.
Skalan på naturen här i syd börjar likna lite mere det jag är van vid från Bohuslän.
Något mera småskaligt.
På Nordsjön -och föralldel i Hardangerfjorden- var allt jättestort.
Jag kunde titta på GPSen och ta ett riktmärke, bara för att efter ihärdigt paddlande upptäcka att riktmärket var 1 mil bort. Det var svårt att navigera för jag visste helt enkelt inte riktigt vad det var jag såg.
Hursomhelst…
Jag paddlar med ganska hög intensitet med ökande vind i ryggen.
Oroande mycket vind i ryggen. Minnet av den 4e dagen gör sig påmind när jag höll på att stryka med.
Strax efter Kristiansand gör jag en miss och paddlar in i en vik istället för vad jag tror är ett sund.
Vid det laget har jag ridit ganska kraftiga vågor i ett antal timmar, och orkar och vågar helt enkelt inte paddla ut ur viken emot den krabba och grova sjön.
Klockan är inte mer än 12.30, och jag slutar för dagen.
Ett mönster börja framträda.
Det gäller alltså att gå upp mitt i natten och börja paddla för då är det lugnt. Sedan blåser det upp.
Säkert självklart för alla vana sjömän och kvinnor, men det är nu inte jag.
I denna viken ligger några jättefina hus, men det är soprent på människor.
Jag slår helt sonika upp tältet i lä bredvid ett hus, njuter av solen, och ligger och filosoferar.
Solen värmer gott så det går verkligen ingen nöd på mig.
Jag känner mig lite stolt som inser mina begränsningar, och faktiskt bryter när det inte känns bra.
Imorgon ska det börjas riktigt tidigt. Jag ska ställa klockan på 04.00, och då är det bäst att lägga sig tidigt.
Jag säger godnatt till min underbara dotter -Dalie- när jag talar med henne på mobilen vid 19.30.
Inte helt lätt att somna så tidigt, men någon form av vila är det väl, och så småningom så törnar jag in.
Det ska tilläggas att de flesta nätterna är ganska kalla.
Också en miss i planeringen kan jag tycka så här i efterhand att lägga projektet i augusti.
I mitten och slutet av augusti kan det faktiskt börja bli kallare. Det är inte högsommar längre.
I princip varje natt i tältet vaknar jag i min sommarsovsäck. och fryser. och får bylta på mig allt jag har i klädväg.
Så också denna natt.
Onsdag 17/8:
Men va fan!
04.00 och det är svart ute.
Ska detta vara grejen? Det är inte normalt! Det är för tidigt!
Men, men, men…
Har man gett sig in i leken så får man leken tåla, heter det ju.
Nåväl, torkar gruset ur ögonen, och försöker tänka klart.
Koka morgongröten. Havregryn, salt, och russin. Varmt vatten istälet för mjölk.
3 falu rågrut hårt bröd utan pålägg med varmt vatten.
Äcklig frukost!
Kollar blodsockret. Som vanligt kan jag skippa måltidsinsulinet, men tar mina vanliga lilla dos 3E långtidsverkande i benet.
Som parentes kan nämnas bland andra farliga faktorer som jag lärt mig:
-Det är inte bra att pressa sig till det yttersta på havet för när du mest behöver dina krafter saknar du dom -typ när du har vält.
-När jag har tagit en ack så liten dos måltidsinsulin till frukosten, och sedan kört på 5-6 timmar i ett sträck med liten eller ingen energipåfyllnad så har blodsockret var nere på 3mmol.
Också ett farligt tillstånd om något skulle hända när du behöver friska krafter.
Jag är helt enkelt inte van vid den begränsande faktorn som havet innebär, men jag lär mig.
Lite morgontvätt. Diska. Plocka ihop tusen och en saker i tältet.
Sätta på mig våtdräkt innerst. Löpartröja, paddlarjacka, skor och keps.
Packa ihop tältet. Bära ner allt till kajaken. Stuva in allt i kajaken.
På med kapellet, och flytväst. Rigga mobilen i den vattentäta påsen, och ner med den och den vattentäta kameran i fickan på flytvästens framsida.
Montera ihop paddeln. Putta i kajaken, och krångla sig i. På med paddlarhandskarna…
Sjutton också, måste på toaletten…
Nä inte just denna morgonen 😉
Ville bara med denna utläggningen visa att det tar tid att starta på mornarna, och min ambition att göra det på 1 timma blir alltid drygt 1 1/2, upp till 2 timmar tom innan jag tar första paddeltaget.
Så någon gång efter 05.30 startar jag denna onsdagen.
Det blir en fulländad dag som i princip innehåller allt.
Paddling i kanaler, i fjordar, i havet.
Paddling på spegelblank yta till lagom stora (ganska stora :-)) hanterbara vågor.
Vind från 0m/s till 5-6m/s.
SOOOL!
Lillesand passeras i ett huj först inomskärs och sedan ut utomskärs vid Asperöya redan vid 10.30.
Paus 1 1/2h utanför Grimstad vid 14.00.
Fortsatt utomskärspaddling till efter Fevik där jag svänger av in till inomskärspaddling med massor av läckra kanaler upp till Arendal. Här ligger miljonvillorna, och miljonbåtarna på parad, och knappt en människa i sikte.
Jag har hört att under 4 veckor i juli är det fullt kaos här. Det går knappt att paddla för alla rika med stora båtar som alla har rätt att köra hur som helst, och hur fort som helst, var som helst. Detta sagt av en norsk paddlare jag möter lite senare denna dag. Den första paddlare som jag mött hittills på hela resan.
Väl uppe i Arendal stannar jag till och handlar mat. Stooor hunger råder.
Det har varit väl mycket gröt, vatte, och hårt bröd de senaste 2 dygnen.
Så nu köps ägg, vispgrädde, tomater, äpple, 1 apelsin, konserver, en massa Snickers, och en 200g chokladkaka.
Chokladkakan på 200g åker ner direkt plus en halv konservburk kall Jägargryta.
Tänk att en kall konserv kan smaka så gott 🙂
Jag paddlar vidare en timme uppåt nordost, och hamnar på en privat tomt när det börjar bli för sent, och längre fram ser det väldigt tomt ut på hus.
Morten med familj låter mig tälta på deras strand, jag får tillgång till el så jag kan ladda mina elgrejor.
De kommer ner till stranden med en termos med kaffe och mjölk.
Vad annat kan jag säga än ett stort tack från mitt hjärta för generositeten.
Jag somnar gott och ställer klockan till bara kl 05.00 för morgondagen.
Torsdag 18/8:
Gårdagen var magnifik 🙂
Denna dagen hade alla förutsättningar att bli lika bra.
Samma morgonprocedur och iväg en stund innan 07.00.
Dagen hade som sagt samma förutsättningar, men känslan ville inte infinna sig riktigt initialt.
Jag kände mig sliten, undersövd, och dessutom proppfull med mat.
Visserligen var inomskärspaddlingen hur fin som helst.
Jag gick till utomskärspaddling efter Lyngöya.
I höjd med Risör kände jag mig svag, och vinglig.
Paddlingen hade gått bra, men jag måste få sova.
In på en ö. Solen skiner. Äta. Bre ut handdukar, och kläder för torkning.
Slumrade en stund i solen, och blev som ny. Nåja, piggare iaf…
Gav sedan järnet utomskärs tills jag inte vågade längre.
Jag hade passerat Kragerö och såg långt borta Langesund och Stavern som ligger utanför Larvik.
Klockan var 20.40, solen skulle snart gå ner, och jag var fullständigt slut.
Dags att visa att jag lärt mig något.
In på närmsta skyddade vik. Framåt låg öppen paddling i minst en timma till.
En riktig sörjig vig. Geggig.
Jag hade hamnat på Stråholmen visade det sig. En riktig gammal kulturbyggd.
Detta hade jag ingen aning om när jag klafsade in på en tomt och tilltalade Eirinn.
-Ursäkta mig, jag är en…….. skulle jag kunna få en sängplats i natt? Jag är helt slut.
Eirinns familj har visat mig en generositet utan motstycke.
Stråholmen är en väldigt speciell ö, med en lång historia som går 400 år tillbaka i tiden.
Ön har ingen elektricitet så livet är väldigt enkelt.
Men vilka kvaliteer!
Nog för att moderniteter är bra, men ibland är avsaknad av dem också bra.
Vi tvingas till kreativitet, blir lösningsorienterade, och får ett annat socialt mönster.
Jag blev erbjuden sängplats, fick en dusch i en enkel konstruktion med vatten uppvärmt på gasspis.
En fantastisk måltid bestående av hemodlade potatisar och fiskbiffar gjorda på nyfångad fisk.
Och sooova i en riktig säng.
Fast innan dess hade vi suttit och pratat en del.
Eirinn, hennes man Atanas, och deras 3 barn, samt Eirinns föräldrar. Alla underbara människor.
Ett stort tack känns lite futtigt i sammanhanget, men ihop med ett välkommen att hälsa på mig när som helst i Göteborg så känns det lite värdigare.
Ni har verkligen hjälpt mig när jag behövde det som mest.
Behövde jag säga att jag somnade gott 🙂
Fredag 19/8:
Ja, så idag är det fredag.
Klockan är just nu 13.30 cirka, och det är regnigt och blåsigt ute.
9m/s motvind, och nyss hördes åskan. Hmmm…. inte så bra.
Jag skulle helst vilja paddla några timmar idag så jag fick möjlighet att korsa Oslofjorden i morgon när det ska bli en lucka i vädret mitt på dagen.
Men jag börjar lära mig att det inte är jag som styr detta.
Familjen har sagt att jag kan stanna om jag behöver vilket jag är otroligt tacksam för, men de hade varit skönt att få göra ett par mil. Vi får helt enkelt vänta och se.
Dagen har iaf hittills varit mysig. Sovmorgon, och frukost i ett gammaldagsköks med öppen spis och brasa.
Samt trevligt umgänge.
Vad mer kan jag önska mig? Egentligen inget just nu.
Livet är underbart överraskande 🙂
Varma paddlande hälsningar!
Martin
19 augusti 2011
Kategorier: Blog . . Författare: Martin Lidström . Comments: 6 kommentarer