Dag 1: Så blev det morgon

Ja, dagen kom till slut, och det gick, och hur gick det?

KLockan är 19.00, och jag sitter i ett hotellrum på Nääs Fabriker. Hotellet är hur fint som helst, bara ett halvår gammalt, och så genomdesignat i minsta detalj så det är osannolikt. Från mitt fönster har jag utsikt över en sjö (jag tror att det är Sävelången), som solen glittrar i.
Allt är tyst och fridfullt, och det känns som om jag har bomull i hela huvudet. Den något krystade liknelsen är det bästa jag kan komma på just nu.

För att ta det från början så var det nervöst i morse. Varför egentligen? Det är ju ingen tävling, och jag gör detta för att må bra.
Den bästa förklaringen jag kommer på är att detta är så annorlunda mot allt jag gjort tidigare i mitt liv så det måste ha triggat nervositeten. När jag väl kom iväg hyfsat punktligt strax efter 10 så låg pulsen konstant 10 slag över vad den brukar göra vid det tempot som jag hade. Backa bandet…
Jag åt medvetet en stadig frukost minutrarna innan jag gav mig iväg bestående av en härlig ostomelett, samt en rejäl portion blodpudding med lingonsylt. Jag kan se framför mig hur vissa läsare får kväljningar nu. -Den maten, och börja springa direkt! Det fungerade klockrent :-)!
En stor del av min familj vinkade av. Det var mina barn Jonatan och Dalie som jag älskar mest av allt här på jorden, mitt ex Yvonne och hennes nye man Hans samt deras dotter Emilia och min syster Bittan.
Bittan har för övrigt hjälpt mig jättemycket med både mental och fysisk coaching, gammal elitorienterare som hon är. Ett jättetack Bittan för allt du gjort för mig, jag uppskattar det och du betyder enormt mycket för mig!

Efter några km mötte en gammal vän och saxofonkollega -Michael Karlsson- upp och sprang med mig till Linnéplatsen, jättetrevligt Michael, låt oss hålla kontakten mer! Vid Linnéplatsen anslöt sedan en av mina bästa vänner Mikael Vilkas, och sprang med mig hela vägen upp mot Delsjövägen. Mikael har avsatt en månad för träning och hälsosamt leverne. Helt grymt Mikael! Det du gör hoppas jag inspirerar många andra! Så helrätt! Vid uppfarten till Skatås mötte jag min bror Lars som hängde med ända till Partille Centrum där det blev matpaus. En lasagne slank ner med mängder av vatten. Visst ser det ut att vara 2 glada killar?
Tack för sällskapet Lars. Alltid gott att umgås och samtala med dig!

När jag efter matpausen sprang vidare själv blev det avsevärt jobbigare. De 22-23km fram tills dess hade jag inte ens tänkt på i goda vänners sällskap. Snacka om att den mentala biten är stor i ett sånt här sammanhang.
Hur som helst så tog jag det lugnt, och försökte fokusera på målet, och att det inte skulle kännas fel någonstans i benen. Detta är ju bara första dagen.
Gick över till gående, tog fram datorn, och tänkte blogga några minuter. Ok, det är ju bra att ladda batteriet innan också. Bara att lägga ner den och fortsätta springa.
Efter 6 timmar och 15 minuter (inklusive 30min matpaus) klev jag in på Nääs Fabriker. Mina föräldrar och min syster hade kört upp och mötte mig, så efter incheckning, samt en alldeles underbar dusch så käkade vi i hotellets lyxiga restaurang. Grymt gott, men det var väl ingen högoddsare antar jag :-).

Så nu 19.50 har jag suttit här och skrivit en stund och försökt att samla tankarna och intrycken.
Det är svårt ska ni veta. När jag sprang iväg hemifrån så var jag själv just i början, och det var en mycket märklig känsla. Vad gör jag egentligen? Är det jag som gör detta?
Den känslan sitter till viss del i fortfarande, fast nu finns en stillsam mycket behaglig matthet i kroppen också. Jag vänjer väl mig. Hoppas att kroppen håller.
Nu har jag iaf startat.

Det blev morgon till slut.

Kram till er alla som läser detta och jag hoppas att det inspirerar till mer rörelse. Nu är jag rörd…

Martin