Dag 3: Flugornas herre

Idag har jag haft ett stort muntert sällskap med mig under större delen av etappen. Kul, kanske ni tänker för den där löparerimiten att få lite sällskap.
Tja, uppskattar man 100 flugor runt huvudet konstant så är det definitivt en hit. Men en dag som denna med 6 dryga mil så hade jag hellre valt ensamheten.
Där skratten ekade igår haglade svordomarna idag tills jag mer eller mindre resignerade. Tycker dom om mig så mycket så okey, låt dom hållas. Jag antar att min kropp utsöndrar för flugor oemotståndliga dofter (odörer) efter 3 hårda löpdagar. Jovisst jag duschar 🙂 men tänkte liksom mer på den eventuella process som har gått igång i den gamla kroppen.
Hur som helst så var jag flugornas herre, och de följde mig blint.

Jag vaknade efter ytterligare en natts sömn som klubbad i en underbar säng. Denna morgonen på mysiga Vårgårda Wärdshus. Stort tack till Peter, och övrig personal som verkligen fick mig att känna mig välkommen och omhändertagen. Liselott från värdshuset hjälpte mig med mitt bagage till Falköping, och vinkade glatt båda gångerna hon passerade mig.
Tack så hemskt mycket Liselott!
Det blev dubbla frukostar igen. Först en massa protein och fett i form av ägg, smör, ost, skinka , etc.  Och innan jag stack iväg kolhydrater i form av fruktyoughurt med müsli.

Min tanke på att ta härliga lunchar längs vägen har kommit på skam både igår och idag. Idag fanns det inget att köpa någonstans där jag sprang.
Så dagens räddare blev Familjen Torstensson som bistod med äpple, apelsin, och vatten när kraften höll på att tryta helt. Jag bugar och bockar 🙂 2 energibars som jag hade med mig kom också väl till pass.

Egentligen passar det mig rätt väl att bara köra på som idag, men jag tror att priset har blivit ganska högt.
Jag var igång 7 timmar och 15 minuter med enbart korta stopp.
Totalt blev det prick 6 mil.

Världens för min del hittills bästa händer har varit på mina trötta och ganska ömma ben. Sanna jobbar som massör på Kurorten Mösseberg i Falköping där jag nu vilar ut, och gjorde ett otroligt jobb på nämnda ben.
Jag vet inte vad massage gör i kroppen, men det hände saker helt klart.
Efteråt fick jag vila en stund på massagebänken ifred, och då kom tårarna följt av skrattanfall.
Jag vill tro att det är en sund reaktion, och att jag faktiskt utsätter mig för möjligheten via all fysisk ansträngning att komma närmre mitt sanna jag.
Det känns iaf som ett reningsbad.

Efter denna för mig tuffa dagen, har det varit en dröm att komma hit till Kurorten. Det är verkligen en kurort jag behövde just nu. Jag har blivit fullständigt omhändertagen och varmt välkomnad. Tack Ingela och ni andra som jag har träffat hittills 🙂
Efter massage, och god mat har jag testat benen på en promenad i de vackra omgivningarna. Det är stelt och ömt på framsidan låren som bara den. Jag måste vara försiktigare med mig, och pausa mer de närmsta dagarna.
Som tur är så är det bara 4 mil imorgon. Det är en enorm skillnad upplever jag det när det blir 5,6,7 mil.

En liten avslutning:
Som ni kan tänka er så hinner jag tänka och fundera en del under sådana maratonpass som jag gör, och sålunda även lura på vad jag skall skriva på bloggen här. Det händer väldigt mycket varje dag, både inne i mig och utanför mig, och det är svårt -speciellt i det något mosiga tillståndet jag befinner mig i varje kväll- att vara selektiv.
Idag har jag tänkt på en massa upplägg utan att egentligen komma fram till något, men en sak vill jag avrunda med, och det är:

När jag läser det jag skriver, och ser alla tack, fantastiskt, otroligt, vackert, det betyder så mycket, du betyder så mycket, bästa, känslor, skratt, gråt, m.m. så kan jag tycka att det ter sig onyanserat positivt. Lite den ”nyfrälste” är ute och springer.
Mot det vill jag bara säga att jag har -via omständigheter som jag är i djupet av mitt väsen tacksam för- fått en möjlighet att inse att negativt tänk, kritik, fördömanden, och liknande företeelser inte leder någonstans alls. Punkt.
Därmed inte sagt att bilden egentligen inte är mer varierad än den jag målar upp, men jag väljer att se den positiva sidan, den positiva infallsvinkeln (som alltid finns) för jag har varit allt det jag inte är nu, i allldeles för många år av mitt liv.

Kram från en trött men lycklig Martin 🙂