Dag 5: Ursäkta mig

Ursäkta mig, men jag måste bara få säga att det är så otroligt roligt att skriva 🙂 När alla ni underbara människor går igång och kommenterar högt och lågt så blir jag alldeles varm inuti. Genuint lycklig!
-Den killen behövde inte mycket! kväkte någon bakom gärsgårn.
Nä, visst är det så. När någon visar mig en aldrig så liten uppskattning eller ett äkta intresse så tåras jag. Något som visar att jag inte har kunnat ta till mig sådant tidigare.

Kanalhotellet i Karlsborg ligger sanslöst idylliskt precis vid Göta Kanal invid Vättern. Lotta som är syster till ägaren Joacim har checkat in mig i ett jättefint rum, och jag har avnjutit en grrrrym middag på hotellets restaurang.
Hjortronparfaiten som avrundade härligheten var i världsklass. Parfait är en av mina stora laster som jag av förklarliga skäl avnjuter något mer sällan nuförtiden. Desto godare när jag unnar mig det, och i synnerhet när den är så god som Kanalhotellets.
Visst är det påtagligt hur mycket muntrare tonen är nu med mat i magen.

Kan det möjligtvis stödja en tes om att djupsinniga filosofer ofta var hungriga? Jaså, inte det. Okey, det var en chansning.

Jag önskar er en fortsatt trevlig sen torsdag kväll!
Löpande hälsningar / Martin

PS: Klicka på länken nedan om ni vill lyssna på intervjun i Radio Skaraborg. DS.
http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=1257712

Dag 5: Spegel, spegel på väggen där

Igår var nästan för enkelt, om nu någonting kan vara för enkelt.
Idag mina vänner är det en helt annan påse.

Innan jag fördjupar mig i dagens eskapader, och funderingar så vill jag bara säga till de som är intresserade av blodsockervärden, insulindoseringar, etc, så finns det under Blod-Svett & Kost fliken. Jag har varit lite dålig på att lägga ut texten där, men kommer att skriva mer där då funderingar kring alla fakta och siffror upptar en hel del av mina tankar just nu.

Nåväl.
Visst är det bekvämt med syndabockar?
Åtminstone har jag känt så i stora stycken.
-Om det inte vore för de verklighetsfrånvända, och korkade politikerna så skulle vårt samhälle se mycket bättre ut.
-Om det inte vore för de stora oljebolagen så skulle det finnas bilar som gick på vatten redan nu.
-Om det inte vore för matindustrin med dess hunger för stora pengar så skulle det inte säljas skräpmat i parti och minut vilket gör många människor sjuka.
-Om det inte vore för att min granne hade en sådan fräck bil, och snygg fru/man så hade jag känt mig mycket bättre.

Jag är trött på att leta syndabockar, och spä på alla konspirationsteorier som florerar.
Jag har levt på ett självdestruktivt sätt, skaffat mig diabetes, och nu springer jag Gbg-Sthlm-Gbg.
Om det inte vore för all press och stress i samhället.
Om det inte vore för den enkla tillgången till snabba kolhydrater överallt.
Om det inte vore för att jag är född i en familj där prestationer premieras.
Om det inte……. Hur var det nu igen??
Vems fel är det egentligen?? Är det någons fel?? Hur kan det vara någons fel??
Är det fel överhuvudtaget??

Självklart är det inte fel, allt vi är, allt vi har runt oss, allt vi har skapat på gott och ont, smått som stort speglar bara vilka vi är som art.
Det kan inte vara på något annat sätt, och jag vill varken hitta en syndabock till varför jag är sjuk eller känna ånger för hur jag levt mitt liv.

Alla gör så gott dom kan i alla situationer, alltid. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt?

Incitamentet till ovan fundering fick jag sent igår kväll när jag låg och var besviken över att jag kände mig som en sockerjunkey. Jag hade ätit en glass och en chokladbit efter middagen, och kände hur jag faktiskt blev en annan person mentalt. Jag ville ha mer, blev sur, blev någon jag inte ville vara.
Om det inte vore den j-a godisindustrin, och att det alltid står godis närmast kassorna i varje affär. Eller hur var det nu?

Jag orkar inte leta fel längre. Jag vill vara en positiv kraft.
Jag vill springa mina mil och må bra.

Idag fick jag en fantastisk massage av Lena Persson i Skövde som kom till jobbet extra tidigt för min skull. Tack Lena, dina händer gjorde underverk 🙂
Alldeles innan hade jag varit på Radio Skaraborg och varit med i morgonsändningarna. Det var riktigt roligt, och programledaren Eva var supertrevlig!
Det tog annars lång tid att komma iväg idag. En massa telefonsamtal var tvunget att avklaras innan avgång. Vid 12.15 lunkade jag mot Karlsborg.

Jag får inte glömma att tacka Quality Hotel Prisma med underbart snäll personal. Jag kände mig så välkommen och omhändertagen rätt igenom. God buffé var det också på Majoren som ni bjöd på! Tusen tack 🙂 Kramar 🙂

Tillbaks till vägen så gick de första 25km återigen som en dans.
Ett litet snabbt stopp i Tibro 10min för lite köttbullar annars bara springa på.
Vid 14.45 ringde Erik Blix från radio P4, och gjorde en direktsänd intervju när jag sprang. Det var en riktig höjdare för resten av vägen till Karlsborg var det jättemånga glada bilister som tutade och vinkade.
Märkligt hur det kan ge energi. Fascinerande är ett bättre ord förresten.
Bara det att jag vinkar, och får en vinkning tillbaka ger energi.
Förklara det någon som kan.
Om jag får lov att vara en lite pretentiös spågubbe så skulle jag satsa en slant på att framtida forskning kommer att utvisa att vi är sammankopplade allihop, dessutom med allt runt oss. De (forskarna alltså) har bara inte hittat hur det fungerar rent konkret.
För hundra år sedan tedde sig nog profetior om mobiltelefoni och för oss andra självklara saker som tämligen abstrakt. Eller vad tror ni??

Det blev totalt 47km idag på 5.30. Helt ok. Känner dock att vilodagen som kommer efter morgondagens pass blir kanon.
Jag är sliten, och tankarna böljar fram och tillbaka. Jag kastas mellan hopp och förtvivlan. Under tiden så stretar jag framåt i alla fall.

Alternativa upplägg för dagens skrift inkluderade:
Endorfin-expressen, samt -Ny bergochdalbana Gbg-Sthlm, men det blev den klassiska spegel spegel på väggen där för jag har nu speglat mig.
Ingen var skyldig, och jag är faktiskt helt ok tillsammans med er alla.

Kram / Martin 🙂