Dag 7: Och på den sjunde dagen

Och på sjunde dagen skulle jag vila, men så blev det som bekant inte.

Istället blev det en högaktiv helt sagolik dag som har innehållit det mesta.
Därför skickar jag en tacksamhetens tanke till Fawlty… jag menar Best Western Hotel Norra Vättern som skrämde iväg mig från Askersund. Hade ni inte gjort det hade jag inte haft denna underbara dag.

Om jag tar det från början så var Askersund väldigt fint. Riktigt idylliskt. Robert som hjälpte mig med mitt bagage tog det redan sent igår kväll till Örebro, så imorse hade jag inte så mycket att tänka på. Tack än en gång Robert 🙂
En stadig frukost, och sedan vid 10.00 blev jag upphämtad av en man vid namn Leif som körde mig till Björkbacka Massage & Hälsa i Åmmeberg 8km från Askersund. Mina välgörare som hade arrangerat detta för mig är mina kära vänner Ulla & Carina. Jag var där i 2 1/2h och fick en underbar massage av Marie, och sedan bada i ett stort vedeldat träkärl med 42-gradigt vatten. Jag är er evigt tacksam för detta tjejer 🙂 Det var helt grymt. Det syns väl också på bilderna att jag är ganska nöjd 🙂

.


Tack till er Marie och Leif! Ni är grymma! Lycka till i framtiden med er massage och hälsorörelse.

Sålunda kom jag inte iväg förräns efter 13. Men vadå, inga problem, jag har ju inte direkt någon tid att passa.
För första gången på dessa 7 dagarna på vägen så fick jag ett par härliga skyfall på mig så att jag äntligen fick använda min svindyra ultralätta helt vattentäta Haglöfsjacka. Jackans 170g har kamperat i ett fack i mitt vätskebälte, och känslan att dra på den när regnet öste ner var magnifik.
Jag säger bara ”mind over matter”. Med rätt planering, och i detta fallet var min planering 100%, så spelar inte de yttre förhållande någon som helst roll.
Jag sprang storskrattandes, och vinkade till så många bilister jag bara orkade. Jag bjuder mer än gärna på att de säkert mest tyckte synd om mig, och att jag antagligen var lite galen där ute i ösregnet.
Men jag blev ju inte blöt! Det fungerade perfekt!

Etappen var lång idag det skall erkännas.
55km tog mig 7,10. Några korta stopp för att fylla på vätska och lite tilltugg var allt. När det var en mil kvar så var jag tvungen att knacka på på ett hus för vattnet var slut, och där öppnade en fantastiskt vacker tjej som hette Anna och gav mig påfyllning så att jag kunde ta de sista stegen in till Örebro. Tack för det Anna 🙂

Jag skall inte klaga över att det gör ont för jag börjar känna igen symptomen.
Det kommer framför allt efter 3-4 mil och visst är det jävligt jobbigt, men grejen är att jag hittills faktiskt har kunnat återhämta såpass att det har gått att springa dagen därpå. Så länge det är så kommer jag att kunna ta nästan vad som helst under vägen.
Sedan är jag övertygad om att massagen som jag har fått har varit en starkt bidragande orsak till den snabba återhämtningen.

Väl framme i Örebro kändes det som att komma hem. Clarion Hotel Örebro är superfräscht, och tjejen i receptionen hade inte en aning vad jag höll på med när jag kom, men sprack snart upp i ett soligt leende när jag berättat.
Det handlar om bemötande, och jag kände mig så välkommen. Det är värt hur mycket som helst

När jag kom upp på rummet kastade jag mig på datorn, och började skriva, och kolla de nya kommentarerna. Jag tycker detta är så enormt roligt. Jag har varken duschat eller ätit ännu, men det skall jag göra nu.

Avslutningsvis, en underbar dag som har innehållit allt, och en passande slutkläm får bli:
Mer massage åt folket, och Sverige är fantastiskt, fyllt med kreativa människor med visioner.

Kram / Martin 🙂