Dag 11: En glad skit

Jag har aldrig sett mig själv som en glad skit 🙂
Men för några dagar sedan så var det en person här på bloggen som tyckte att jag verkade vara en just sån.
Och idag tror jag bestämt att det stämmer 🙂

Mao kommer dagens inlägg bli utan några djupare funderingar.
Därmed inte sagt att det blir ytligt för det är något helt annat.
Snarare godmodigt öppenhjärtligt är min förhoppning.

Till att börja med så tyckte Caroline i en kommentar till mitt förra inlägg att jag skulle förklara det här med blodsockervärden, och hon har naturligtvis helt rätt.
Bara för att jag har lusläst nätet sedan jag blev sjuk, som med största sannolikhet de flesta andra diabetiker också, så minns jag ändå hur absolut nollställd jag själv var när jag fick diagnosen Diabetes typ-1.
Jag hade en suddig bild av en typ ”ful-sjukdom” som bara drabbade andra lite konstiga människor, sorgligt men sant.

Ok, lite kort:
-Diabetes är i stora drag två helt olika sjukdomar som dock har samma symptom, nämligen att sockernivån -som vi mäter i millimol- är för hög.
-Sockernivån (blodsockernivån) styrs av insulinet, som är ett anabolt hormon som vi behöver för att cellerna skall kunna ta upp socker (glukos) som vi får genom maten (kolhydraterna). Om kroppen inte av någon anledning får tillräckligt med insulin går följaktligen sockervärdet upp i blodet eftersom sockret inte kommer in i cellerna. Detta är ett livshotande tillstånd som kallas diabetes.
-Dessa två sjukdomarna som jag nämnde först kallas Diabetes typ-1, och Diabetes typ-2.
-Diabetes typ-1 är en autoimmun sjukdom, vilket innebär att kroppen går till attack mot sig själv och förstör de insulinproducerande betacellerna i bukspottskörteln. Mao har en diabetiker typ-1 ingen eller liten egen produktion av insulin. Typ-1 diabetiker är oftast beroende av att ta sprutor med insulin.
-Diabetes typ-2 är ofta mer livsstilsbaserad, och av olika anledningar så har kroppen blivit insulinresistent. Det betyder att kroppen behöver större och större mängd insulin som bukspottskörteln inte klarar av att producera. Då uppstår samma tillstånd som för typ-1 diabetikern fast på ett helt annat sätt. Ofta kan en typ-2 diabetiker hantera sin sjukdom med insulintabletter, och omläggning av livsföringen (kost, och motion huvudsakligen), för att på så sätt öka insulinkänsligheten så att kroppen klarar sig med en normal mängd insulin.

-Blodsockervärdet skall hos en frisk människa ligga mellan 4-6 mmol/l på fastande mage, och kanske uppåt 7-8 max efter måltid.
-Gränsvärdet för att ställa diagnosen diabetes är 7,0 mmol/l på fastande mage vid 2 separata tillfällen alternativt 12,3 mmol/l icke fastande.

Med detta i färskt minne så är det inte svårt att förstå uppståndelsen som blev när en annan som var inne och kommenterade berättade om barnet som testades till 14 mmol/l. Innan det kom fram att barnet hade varit med fingrarna i en söt bulldeg 🙂 självklart blir det så om du har socker på fingrarna.

Hoppas att detta var en inte alltför lång utläggning 🙂

Tillbaks till min lilla ”roadtrip”.
Ytterligare en dag är lagd till handlingarna.
Jens (receptionen), och Jane (hotellchef) på Hotell Etage i Västerås får representera det bästa jag kan få i bemötande och medmänsklighet. Tyvärr fastnade bara Jens på bilden då Jane hann iväg på ett ärende.

Bortsett från att Etage är jättefräscht och fint så är det just dessa personliga mötena som lyser upp min resa. Och det handlar inte bara om att jag skall få breda ut mig och orera om vad jag håller på med, utan att det faktiskt finns ett genuint gemensamt intresse för de vi möter, vilka vi är, och vad vi gör. Sålunda hoppas jag att det går bra med ditt sista år på sjukgymnastutbildningen Jens, och att du kanske matchar upp dina klasskompisar lite mer vad det gäller träning 🙂
Och till dig Jane som verkligen tog dig tid och mötte mig. Jag uppskattade enormt vårt samtal, och din fantastiskt naturliga inställning till saker och ting. Din cykelhistoria var dessutom grymt underhållande 🙂
Tack för allt!

Ja, just det. Jag har ju sprungit idag också, och gått.
Dagens 35km kändes som en sprintdistans. Märkligt hur referensramarna förskjuts. Benen höll för ett glatt antiloptempo (nåja, nästan alltså) i en mil på dryga 50 minuter. Sedan började knät göra sig påmint igen under den 2a milen, som då gick långsammare. Så de sista 15km var det linkande promenad igen.
Men jag är lika glad för det för jag har en plan 🙂
Först och främst är det glädjande att min återhämtningsförmåga uppenbarligen är grym, sedan har jag upptäckt att jag belastar höger fot något snett. Detta leder till en utåtvridning av höger knä något. Jag blir lite mer hjulbent på höger ben.
Detta tänkte jag testa att rätta till imorgon genom att klippa till en sula som bygger upp lite längs yttersidan av höger fot för att på så sätt kanske få ett likadant steg på bägge benen.
Detta är något jag aldrig tänkt på i hela mitt liv, men antagligen är det dessa långa distanser som gör att även små skillnader i benen leder till skador.

När jag kommer hem till Göteborg skall jag definitivt uppsöka en teknisk ortoped som får mäta och dona. Tills dess är det bara att bita ihop och vara kreativ.
Målet imorgon blir ju Stockholm, och det är halvtidsvila 🙂
Det känns väldigt bra att ha kommit så här långt.
Det har varit en underbar dag, sommaren och värmen är här.
Hoppas att ni gör många underbara dagar också!

Er löpande vän!

Martin

4 kommentarer

  1. Tänk att du kommer till Stockholm imorgon!! Det är ju otroligt, bara att springa från G till S
    Jag blir så glad att jag skrattar högt för mej själv…..vilken underbar semester, att få vara ute och springa, träffa så mycket glatt folk (ja, en del har väll inte vart lika muntra vad jag kan förstå) och bara vetskapen av att du faktiskt klarar detta. Det måste kännas bra. Njut av Stockholm nu.
    Åsa

  2. Hej Martin,

    Nu har jag läst din blogg dag för dag, har tyvärr legat efter och inte följt din almanacka, då jag varit ute på en liten turné, Bornholm samt Skåne, men nu är jag uppdaterad. Det har verkligen varit en spännande, intressant och inspirerande läsupplevelse.

    Jag måste säga att du är fantastisk och det känns så roligt att kunna få ta del av din resa och den utmaningen som du nu gör. Lycka nu till med morgondagens löpning till den kungliga Hufvudstaden och tänk att du är den enda personen i världen som just då gör en sådan running entré till Stockholm.

    Vi hörs

    Håkan

  3. Hej Åsa!
    Ja det gick faktiskt för en som jag att springa från G till S 🙂
    Jag njuter helt stilla ett par dagar nu, och tassar ner till city på söndag.

    Du sätter huvudet på spiken när du konstaterar -vilken underbar semester att få springa och träffa glatt folk. På pricken!
    Rörelsen och mötena betyder allt 🙂

    Hemfärden som blir S till G startar på måndag, och kommer att gå som en dans.
    Det har jag bestämt, och benen får saga vad de vill 🙂

    Kram / Martin

  4. Hej Håkan.
    Gott att höra av dig, och att du fått gigga en del.
    Kan tänka mig att det var välbehövligt efter allt arbete 🙂

    Kul att du uppskattar min blogg. Den har blivit ett kärt nöje för mig.

    Vi hörs och syns!
    Ha det bäst!
    Din löparkompis Martin!


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s