Dag 13: Dagen efter

Dagen efter kan verkligen innebära olika saker i skilda faser av livet.

I mitt tidigare liv har det i regel inneburit två saker:
1. Bakfylla. Förklaring överflödig, men i mitt fall oftast sammankopplat med kraftig ångest.
2. Projekt genomfört. Efter veckor eller ibland månader av hårt arbete kulminerade ett projekt (evenemang) med ett genomförande, och efterlämnade en ofta förkrossande tomhet som bäst dämpades med mängder av snabba kolhydrater, helst kvälls och nattetid.

Idag är det också en sorts dagen efter.
Visst jag har ett par mil in till Stockholms city på söndag, och sedan börjar hemfärden på måndag. Så det är ju egentligen bara halvtid.
Men efter holmgången de sista 4 dagarna på vägen hit så känns det ändå lite som lugnet efter stormen. Lite dagen efter helt enkelt.
Tid för att förhoppningsvis få tillbaks förtroendet från benen, som just nu helt har tappat tron på mig som en ansvarsfull controller över kroppsfunktionerna.
Verkmästarn i benen är sur idag.
Jag hade en fotograf från Dagens Nyheter här på hotellet idag för att plåta lite löparbilder för morgondagens artikel i DN. Verkmästarn fick väl skrämselhicka, så det blev bara några snabba ruscher så att fotografen blev nöjd. Efter det har jag varit snäll, och bara rört mig sakta och lugnt.

TV4 hörde också av sig, så det blev bestämt att jag gästar Nyhetsmorgon nu på måndag 28/7 kl. 06.45. Det skall bli hur kul som helst.
Till skillnad från allt annat jag gjort i rampljuset på scener i hela mitt liv sen jag var 11 år som har varit så prestationsbaserat, så skall det bli skönt att få medverka i media utan tankar på framtid och framgång. Utan enbart få vara med och tala om något jag brinner för och som säkert kan inspirera en och annan ute i landet.
Precis samma känsla har det varit när jag har träffat tidningarna längs vägen. Jag har inget att bevisa, bara en önskan att göra något som jag mår bra på, och som i de bästa av världar kan vara inspirerande för andra.
Inga kommersiella undertoner, eller ekonomiska förhoppningar.
Bara vara glad och tacksam för resan, och alla möten.
Det blir inte bättre än så 🙂

Jag har en enorm utsikt där jag nu sitter på 8e våningen i mitt hotellrum och skriver. Det ganska flacka landskapet breder ut sig, och solen har precis lämnat spelplanen. Bortsett från den lilla fotostunden har jag inte varit ute alls. Några vändor nere i receptionen har det blivit, och bl.a. snackat om lite av varje med en härlig tjej som heter Annika. Träffade också en supertrevlig Fredrik Aden som skall göra klassikern nästa år. Kör så det ryker Fredrik 🙂
En god bit mat blev det nu i början av kvällen i hotellets restaurang (laxen var grym), och precis på detta viset tänkte jag spendera morgondagen också!
Bara softa!
Men det är klart att får jag tag på en massör så blir det definitivt ett besök.

På ett sätt skulle man kanske tycka att det är synd att sitta inne när det är så fint ute, men sanningen är att efter de sista tuffa 4 dagarna på vägarna i denna värmen så är mitt rum med aircondition rena himmelriket.
Jag kan sitta med en träningspolotröja på mig och andas frisk sval luft: Det, mina vänner, är livskvalité för mig just nu.

Naturligtvis hoppas jag att alla ni som läser mina rader fångar våra få sommardagar, och gör det ni mår bäst av med dom.
För min del fortsätter äventyret, och lyxen att få göra denna resa på måndag med en liten tjuvstart på 3 mil redan på söndag.

Varma löpande hälsningar!

Martin 🙂