Dag 19: Människor är härliga, eller…

Jag har länge tänkt skriva om människor, men det har inte blivit av. Det har varit så många intryck längs vägen.

Först bara några kommunikativa detaljer.
Jag undviker ordet ”man” både när jag skriver och talar. Helt enkelt för jag vill inte tala för någon annan. Det jag skriver och säger står jag för fullt ut själv, och jag vill inte blanda in några andra.
Det innebär också att det sista jag önskar är att bli uppfattad som moraliserande över hur andra människor lever sina liv.
Mitt enda önskemål är att få må bra själv, och att vara ett positivt exempel.
Jag har alltför länge varit ett dåligt.
Så om någon blir inspirerad av vad jag gör eller skriver så är det en total bonus i mitt liv.

Är människor härliga?
Tidigare har jag tyckt att människor som sa att de älskade sitt jobb för att de jobbade med människor var klart störda. I mitt tidigare liv var människor ett nödvändigt ont. Bäst att jag gjorde så mycket som möjligt själv då blev allt bra och jag slapp ha med så många att göra.
Schysst livsfilosofi eller hur? Toppa det med en ledarstil som gick ut på att trycka dit alla som kom i vägen. Diskussioner, och dispyter var till för att vinnas. Stor suck….

Vad jag vill komma till är att livet består av människor vare sig jag vill eller ej, och jag tycker mig se ett mönster där människor som mår dåligt av olika orsaker -som jag t.ex. gjorde- inte har mycket till övers för sina medmänniskor.
Däremot med människor som mår genuint bra tycker jag mig se både tolerans, och en kärlek till andra människor.
Knäckfrågan: -Hur vill jag ha det? Hmm, tror jag vill må bra.
SIdofråga: -Hur skall jag se på galningen i bilen, som med högrött ansikte vrålar ut sin ilska över en inbillad oförätt i trafiken? Jag tror att jag skall se en person som inte mår så bra, och känna empati med den stackarn.

Slutsats, människor är härliga, och vad livet består av, om jag bara kan se till att må tillräckligt bra själv för att uppskatta dem. Högt och lågt, överallt.

Idag har jag sprungit också 🙂
Lite fel också, så att sträckan inte skulle bli så kort kanske 🙂
Mina förmodade 40km var egentligen 44 som blev 48. Jaja, lättare än 80 iaf.
6 timmar har jag varit ute och gnetat i värmen. Det var inte många moln idag kan jag lova. Men det har gått bra. Det känns som att jag har hittat en bra lunk som jag blandar upp med några minuters gång då och då.

Men nu får jag nog backa bandet lite. Det var ju nästan sovmorgon i morse eftersom dagsetappen var såpass hanterbar.
Jag tog en grymt cool frukost på Elite Grands uteveranda. Tro nu inte att jag är någon mediafreak, men jag skall inte sticka under stol med att det var väldigt roligt att se en bild av mig själv på första sidan till Norrköpings Tidning, plus en jättebra artikel inuti.
Jag hoppades ju i gårdagens blogg att artikeln skulle bli bra.
Tack Jenny, jag kände att du fick med det jag brinner för, och det jag gärna vill förmedla. Det positiva exemplet t.ex. som jag skrev om några rader upp.
Lite senare kom min bror Lasse och hans tjej Jessica förbi hotellet. De var på väg upp till en Cornelis festival i Stockholm och gjorde en avstickare in till Norrköping. Jättekul verkligen att se er båda 🙂
Dessutom hade de bakat några LöparLarssons energikakor till mig, plus en kanelbulle. Brorsan är fenomenal på bullbak!
Det roliga var att dessa energikakor som innehåller socker, sirap, grädde och havregryn samt lite torkad frukt höll mitt blodsocker på en mycket jämnare nivå en de energibars och kexchoklad som jag brukar trycka i mig. Fram för mer hemlagat  mao.
Brorsan skall springa en bit med mig ner till Gränna på måndag. Det ser jag fram emot 🙂

Jag talade en stund med Anna och Veronika i receptionen innan jag checkade ut. Anna hade fixat mitt rum, ett stort tack för det Anna 🙂 och Veronika fick mig att förstå att jag får ge spinning en till chans hemma i Göeborg 🙂 inget snack, jag skall testa! Jag har ett par kompisar som är instruktörer.
Elite Grand Hotel var ett kanonställe, och det hörs nästan på namnet, eller hur 🙂 Tack vänner för att jag fick bo hos er!

Bussgods var mina transporthjältar idag med! Jag stod utanför och väntade en stund innan de öppnade och talade med en mycket trevlig Magnus som hade lille 2 1/2-årige David med sig. Magnus berättade en klassisk historia om alltför mycket jobb, en tumör som han var tvungen att opereras för, fortsatt för mycket jobb, och först nu ganska nyligen en lyckad inbromsning i livet.
Varför är så många av oss så jäkla ”duktiga” att vi inte inser vårt eget bästa?
Mig inkluderad i allra högsta grad.
Nåväl, väl insläppta så tog Janne emot mina grejor och lovade att se till att de kom fram säkert till Linköping. Tusen tack Janne!

Väl ute på vägen gick det som sagt bra, och ett par trevliga möten blev  det. Rosmarie som bjöd på lite vatten hade haft den franska åsnemannen som gick förbi för ett litet tag sedan. Lite närmre Linköping stod en bil pakerad vid vägrenen och en mycket glad Bengt skulle ta kort på mig med sin mobil. Han var eld och lågor över det jag gjorde, och hade en gedigen cykel och löpbakgrund själv. Naturligtvis stod vi och pratade några minuter. Alla dessa småstopp bildar resan och gör den helt underbar 🙂

Även idag fick jag nöjet att springa fram till hotellentrén som idag och 2 dagar framåt är Quality Hotel Ekoxen i Linköping. Ida i receptionen hälsade  mig välkommen och checkade in mig. Gissa om detta känns bra! Imorgon skall jag testa deras varmvattenpool på spa-avdelningen. Dessutom har jag fått ett enastående stort rum. Lyxigt värre, och jag mår som en prins.

Den enda smolken i glädjebägaren som jag får adressera imorgon är ett elakt skavsår i höger knäveck. Jag är tvungen att springa med skydden, men med 10-12 timmar på vägen kan det bara bli så här. Men vet ni va? Jag tror att det ordnar sig.

Hej så länge alla ni härliga människor!
Varma löpande hälsningar!

Martin