Dag 23: Än finns det hopp!

I de gamla benen 🙂
Titta bara på de glada bilderna på mig och min bror Lasse!
Full fart…

Och hopp!

Jag inväntade ju brorsan och hans Jessica på Motell Vida Vättern tidigare idag. Motellet var kanon med ett underbart läge. Ett stort tack Oskar för vänligt bemötande, fin stuga som jag fick bo i, och mycket god mat! Du har ett toppenställe 🙂

Brorsan och Jessica dök upp vid 13, och eftersom det hällregnade ute så fick vi se över brorsans löparoutfit. Bomullströja, och kortbyxor? Nja, kanske inte optimalt om man skall springa mer än 100 meter i detta vädret. Som tur var så är jag mycket välförsedd på löparklädsfronten, så efter en stund såg vi verkligen ut som löparbröder, bröder som vi är.
Jag kan inte låta bli att le lite åt bilderna ovan för vi är verkligen lika på många sätt. Det har inte varit så tydligt tidigare då Lasse är 10 år äldre än mig. Vi talade om just åldersskillnaden bl.a. när vi sprang sedan. Hur lite kontakt vi hade när vi växte upp, men hur gradvis skillnaden blir mindre och mindre, och att vi har bättre kontakt nu.

Det slutade inte att regna heller. Det formligen vräkte ner, konstant. Men eftersom jag nu hade trevligt löparsällskap så var det det minsta jag tänkte på. De 17 kilometrarna in till Gränna centrum gick som ett kick som det alltid gör när jag springer och pratar med någon trevlig person.
Jessica väntade på biblioteket i Gränna, och bilderna ovan är grusgången till entrén. Väl inne blev det så här:

Från Gränna fick jag springa vidare själv.
Jag vinkade av Lasse och Jessica som tog bilen söderut mot Jönköping och Göteborg. Mitt bagage fick åka med till mitt nästa etappmål vilket kändes mycket bra.
Tack kära vänner för att ni stannade till på vägen, och att du Lasse gjorde mig sällskap en bit. Det var riktigt trevligt, och det gör mig så glad att vi har en bra kontakt nuförtiden 🙂

Att springa själv är en helt annan femma. De 3 milen jag hade kvar tog en stund, och framför så kändes det väldigt långt eftersom det hade gått så enkelt i brorsans sällskap tidigare. Som tur var slutade regnet efter 4 timmar så de sista dryga 2 timmarna blev lite lättare. Åtminstone vädermässigt för på slutet var det vänster fotled, ytter framsida som gjorde de sista kilometrarna till gång. Det gjorde för ont för att springa, men vis av tidigare erfarenhet så är väl det borta i övermorgon när jag skall vidare. Övermorgon? Just det, imorgon är vilodag!!!!
Och jag har checkat in på ytterligare ett grymt ställe: Quality Hotel Winn i Huskvarna precis vid Vätterns strand. Lisbeth i receptionen tyckte att jag hade förtjänat ett rum med havsutsikt.. jag menar sjöutsikt, men det känns som ett hav. Jättefint verkligen 🙂
God mat i restaurangen serverad av urtrevlig personal gör att jag nu skrivandes i sängen kan summera en kanondag till med många härliga beståndsdelar.

Än är inte resan slut och jag gör det mesta, och bästa av var dag.

Må så gott alla!

Varma blöta löpande hälsningar!

Martin

Dag 23: God morgon Vättern och alla andra

God morgon!
Det blev inget skrivande igår kväll. Det går lite upp och ner, men vissa kvällar är jag helt färdig. Igår var det så.
Egentligen var inte etappen så märkvärdig, 47km på 5,40. Möjligtvis höll jag ett högre tempo i början för det var så skönt att under de första 3.30 inte behöva dra upp skyddet på höger knä. Det regnade en del, men det är ju bara skönt. Fick resans värsta skur på några minuter, och då sprang jag bara som ett barn och skrattade och plaskade med fötterna i vattenpussarna. Charmigt, eller hur? 🙂

Eftersom jag tog det lugnt i Mjölby och inte sprang iväg förrens vid 15, så kom jag fram till Motell Vida Vättern strax före 21. Lagom till att se en magnifik solnedgång långt bort över Vätterns västra strand.
En aspekt av resans tempo är att jag uppfattar saker tydligare.
Jag har åkt förbi Vättern säkert hundratals gånger utan att egentligen titta. Nu ser jag ett veritabelt hav. Mäktigt!
Motellet ligger en bit ovanför stranden med en fantastisk utsikt över nämnda hav.
Strax efter Ödeshög någon mil före Motell Vida Vättern träffade jag Jan-Erik, en fotograf från Aftonbladet som tog lite olika bilder. Få se vad det resulterar i.

Väl framme så välkomnades jag av ägaren Oskar Pantzar. Det är alltid lika gott att komma fram, och veta att nu väntar mat, rena lakan, och vila.
Albin -Oskars brorson- fixade en grym måltid på restaurangen med mycket dessert. Det där med desserterna har blivit en återkommande ritual. En dessert-turné genom Sverige helt enkelt. Albin berättade att väldigt snart blir han 18, och imorgon skall han åka och köpa en Volvo S-70. Mycket sommarjobb låg bakom detta köpet. Kul!
På motellrummet i en stuga snett ovanför restaurangen ville inte ögonen vara öppna längre, och kroppen krävde sömn. Eftersom dessutom sängen ropade mitt namn så slocknade jag som en klubbad 22.30.

10 timmars sömn senare är läget ett helt annat. Jag sitter och skriver i matsalen med magen full av frukost. Det ligger ett dis över Vättern vilket gör att jag knappt ser över till den västra sidan. Känslan av ett hav blir ännu tydligare. Nu väntar jag bara på att min bror skall höra av sig. Han skall ju köra ner från Stockholm och komma förbi här så att vi kan springa en bit tillsammans. Det ser jag fram emot.
Under tiden är det skönt att softa i denna vackra omgivning.

Ikväll hoppas jag kunna skriva lite om den kommande dagens etapp ner till Huskvarna strax innan Jönköping. Ungefär 5 mil skall det bli, och det känns bara bra! 🙂

På återhörande!
Varma löpande hälsningar!

Martin