Kan jag, så kan alla.
Nej, jag tycker inte att det är en överdrift.
Frågan är snarast om jag vill.
Nu när jag kan se slutet på projektet närma sig, och jag sitter på mitt mysiga hotellrum med ett upprört Vättern utanför rutan är det inte utan att funderingarna kommer över mig.
Vad är det egentligen jag håller på med? Vad är det egentligen jag försöker bevisa? För vem, och för vad? Hur skall jag avsluta projektet? Vad händer sedan?
Självklart har jag haft en tydlig målbild med mitt springande under denna semestern. Samtidigt så håller ni säkert med mig om att insikter och medvetande ligger på väldigt olika nivåer, och i olika skikt.
Mina frågor ovan kräver av mig djupare svar än de något mer ytliga som jag haft med mig.
Titeln på dagens inlägg ”kan jag så kan alla” känns väldigt rätt i djupet av mig, då det inte fokuserar på min prestation eller person, utan mer på den inbyggda potential som jag upplever finns i oss alla. På något sätt skulle jag önska att jag kunde förmedla den känslan när jag avslutar löpningen på lördag. Mer än att ha gjort en stor individuell prestation varit delaktig i en helhet, och faktum är att jag inte vet hur jag hade hanterat denna resan utan all den kontakt med människor både i möten på vägen, och här på nätet.
Som jag konstaterat tidigare så har dessa möten och samtal blivit essensen av hela resan.
Sålunda blir min tanke att rent symboliskt hade det varit roligt att vara fler på sista etappen in mot Göteborg, för det är ju så jag upplever min resa. Jag har inte sprungit själv, jag har haft support hela tiden från alla människor jag har mött här och på vägen.
Så för er som är intresserade att haka på hela etappen eller delar av den så finns följande ungefärliga hålltider (inom parentes av mig uppskattade distanser):
12.00 Start från Landvetter Airport Hotel
13.00 Shellmacken i Landvetter (7km)
13.45 Shellmacken i Mölnlycke (6km)
14.30 Delsjömotet vid Burger King (5,5km)
14.50 Shellmacken vid St.Sigfridplan (3km)
15.15 Gustav Adolfs Torg (3km)
16.00 Hotell 11 vid Eriksbergshallen (5,5km)
Totalt ca: 30km. Jag räknar med ett lugnt 7-7,30 min/km tempo med några små stopp. Semesterjogg mao 🙂
Christer Erlandsson som hjälpte mig med mitt bagage i början av resan på en etapp kommer att agera följebil med sin lastbil. Det innebär att om någon vill haka på från någon av ovanstående stopp så kan ni kasta in er väska med ombyte i bilen, och hänga med.
Väl framme vid Hotell 11/Eriksbergshallen så bjuder hotellet oss som kommer springandes på lite mat vid 17.00.
Hur det blir med ombyte och duschmöjligheter får jag reda på imorgon bitti.
På något vis hoppas jag naturligtvis att det skall lösa sig, frågan är just nu bara hur.
Vill ni haka på så skicka bara ett mail till mig på martin@kreativitet.se så vidarebefordrar jag till hotellet hur många vi blir.
Nu skall jag ner till Hotel Winns poolavdelning 🙂
Lite simma, och lite bastu kommer att mjuka upp stela ben.
Att bo så här känns hur lyxigt som helst, och optimalt inför de kommande sista dagarna!
Lisbeth i receptionen berättade förresten att hon tränar löpning med sin 23-åriga dotter 3 dagar i veckan. Det kallar jag det ultimata sättet att umgås inom familjen på 🙂 Du är grym Lisbeth, oerhört inspirerande!
Jag skall se till att få till fler löprundor med min dotter Dalie. Vi pratar om det oftare än vi har fått till det. Ändring är på gång 🙂
Så dagens motto igen är:
Kan jag, så kan alla!
Varma vilande hälsningar!
Martin
8 kommentarer
Comments RSS TrackBack Identifier URI
Diabetic on the Run 
Hej Martin,
Dina supporters i Ulricehamn följer dig och är glada åt din framgång. Vi är personal och klienter på behandlingshemmet Villa Skogshyddan som tillsammans arbetar med beroendeproblematik. Vi har olika behandlingsmetoder som bygger på att hitta kraften hos människan till förändring. Förutom samtal i olika former använder vi öronakupunktur enligt NADA för att lindra abstinens och smärta.
Vi vet inte om du har en planering i Ulricehamn men vi är glada om vi kan bjuda dig på ett hotellrum i Ulricehamn den 7/8 och lite akupunktur? Släng en rad på mejl till oss, så ordnar vi detta! Tack för din entusiasm!
Hälsningar Tomas, Mia och Tomas
Hej Ulricehamnsgänget 🙂
Ni är väl bara för underbara!
Eftersom jag är nyfiken, i en ny fas i livet, och har aldrig testat akupunktur vill jag jättegärna prova på det!
Jag har alltid varit rädd för nålar i mitt tidigare liv, och kan väl ärligt säga att jag fortfarande inte tycker om dom, men diabetesen har tvingat mig till ett mer avspänt förhållande då jag sprutar mig själv flera gånger varje dag (dock betydligt färre gånger när jag är igång på denna resan).
Hoppas att det kan fungera på torsdag fm.
Tack snälla, och må så gott!
Varma hälsningar / Martin
Har inte kommenterat på din blogg tidigare, men har läst den med stort intresse sedan första dagen! Det är verkligen inspirerande att läsa om ditt äventyr. Jag är själv marathonlöpare som planerar att springa mitt första ultralopp (50 km) i höst, och efter att ha läst din blogg har jag börjat fundera egna små löparäventyr i Skåne där jag bor. Tyvärr är det lite för lång för mig att åka upp till Göteborg, annars hade jag gärna hängt med på din sista etapp. Jag önskar dig lycka till med avslutandet av projektet och hoppas att du kan bära med dig alla erfarenheter och upplevelser från den här resan inför framtida utmaningar 🙂
Nu kryper slutet närmre. Men slutet? Det är ju början, på den fortsatta resan som kallas livet! Eftersom du bara blir klokare och klokare för varje dag som går – så har du alla förutsättningar att göra ditt liv till ett mästerverk! Precis som jag bestämt mig för att göra.
Ett sätt att öka kvaliten på livet är: ”bestäm dig för att umgås mer med de människor som gör ditt liv värt att leva” och det har jag bestämt mig för. Där återkommer tankarna som väcktes av faster Inga och späddes på av min namne ”vardagspratarn” – ofta hör våra släktingar till de människorna (blod är (!) tjockare än vatten).
När jag varje morgon under min ensamma powerwalk funderar över vad jag skulle ha gjort idag om detta var sista dagen av mitt liv, så dyker tankar på telefonsamtal till olika släktingar upp. Något annat intressant som uppstår när jag funderar över hur jag skulle vilja vara den sista dagen av mitt liv, så tänkte jag de första dagarna att jag skulle vara extra kärleksfull mot barnen – och det är ju förståss bra om jag kan vara varje dag :-), men sen började jag tänka på vilka praktiska saker som jag skulle behöva lösa för att ge barnen bästa möjliga förutsättningar. Så varför inte lösa det på en gång så är det gjort? De lösningarna har de ju nytta av i vilket fall som helst.
Nåväl. Bra idé att befästa hur viktiga människor omkring dig är genom att låta oss få vara med den sista biten! Det ska bli kul, men allra bäst blir att få prata med dig på två kanaler igen så att vi kan avbryta varandra :-)! Vi ses på lördag! Keep up your good work!!!
Kramar //Petra
Hej igen!!!!!
Vi såg dig och tutade, strax efter Jönköping!!!! Från Östergötland till Gbg, Askim faktiskt för att hälsa på våra vuxna döttrar.
Vi hurrar och hejar!!!!!!
Det var jag som skrev om vår 17-åriga son som fick diabetes i april. Tack för ditt gulliga svar. Jag hoppas att vi kan höras och att peppa varann vad det gäller att bli fri (eller i det närmaste )från insulin. Vi är många som vet att det går!!!!
Kram!!!
Hej Nanna.
Jag blir så glad av att läsa ditt inlägg för det får mig att känna att jag når ut med vad jag känner är ett riktigt ”må-bra-projekt”. Snacka om att det ger blodad tand, och jag uppfyller också ett av mina mål att cementera en ny självbild av mig själv som en människa i daglig rörelse såsom vi är skapade till att göra.
Riktigt kul också att läsa om ditt löpande. Visst är det en kittlande tanke att fundera på olika upplägg och etapper? Jag menar, bara fantasin sätter gränsen för vad vi kan hitta på. Har jag några dagar, eller en vecka, eller fler veckor? Skall jag spränga in besök hos vänner längs vägen. Eller kanske springa till ett mål i form av en konsert i en annan stad, eller….
Som sagt, möjligheterna är oändliga.
Själv skall jag också testa ett ultralopp i höst, och det blir Uppsala 100 den 13/9.
Sedan drömmer jag om att springa runt bland alla klassiska gamla världsstäder nere i Europa.
Jag förstår att det blir lite långt att komma upp till Göteborg på lördag, men jag hoppas att vi möts vid annat tillfälle. Säkert på något ultralopp i framtiden 🙂
Tack för lyckönskningen, och lycka till med ditt första ultralopp i höst och kommande löparprojekt!
Ge järnet!!!
Kram / Martin
Du summerar upp saker så bra Petra.
Överhuvudtaget är tanken ”om detta är min sista dag” väldigt bra. Den sätter verkligen mitt beteende på sin spets. Jag kan inte göra annat än att instämma i det du skriver och ta det som ett inspirerande incitament för vidare utveckling.
Jag är glad över slutetappsupplägget. Det blir en ”gruppresa” till slut, som jag känner att det har varit hela tiden, och om hotellet har ordnat ett målsnöre så tänkte jag ta min dotter Dalies hand och springa igenom det tillsammans med henne. Vi har talats vid varje dag, och barnen är verkligen det som kommer först.
Sedan ser jag också fram mot våra kommande möten under hösten, det skall bli kanon 🙂
Vilket team vi hjältar blev 🙂
Kram / Martin
Hej Jeanette, och tack för tut, hejarop, och hurras!! 🙂
Jag ser gärna att vi håller kontakten. Det känns mycket angeläget med målsättningen ”sprutfri så långt det bara går”.
Sedan måste jag få säga att jag för min del är väldigt tacksam för att driftiga forskare har tagit fram fantastiska mediciner, men det är liksom en annan diskussion, eller vad tycker du?
Må så gott!
Kram / Martin