Innan jag går in på dagens inläggstitel som kräver en förklaring så en kort löpardagsrapport.
Riksväg 40 lämnade Walk-Over. 1km ner till vägen och det första jag ser är en skylt Borås 34km. Yipee, det blir en riktigt soft dag.
Nu blev det kanske inte så soft som jag hoppades på för 3 cyklister försäkrade att gamla banvallen bara var typ 1km längre än 40an, och då skulle jag ju slippa alla bilar. Jag tog banvallen som var kanon att springa på men den var 10km längre, inte 1km.
Sålunda blev det 46km totalt på ganska snabba 5 timmar jämt. Bra ben idag.
Jag kommer tillbaka till dagen strax, men först: En LADA får NADA?
Jag menar inte att en gammal rysk bil inte får någonting utan att en LADA-diabetiker får NADA-akupunktur. Stor skillnad 🙂
I dessa förkortningarnas tidevarv krävs förklaringar.
LADA står för ”Latent Autoimmune Diabetes in Adults”, och är ett begrepp som beskriver hur en person insjuknar i diabetes typ-1.
Jag är troligtvis ett LADA-fall. Det antar min diabetesläkare för att vi vet att jag hade förhöjda sockervärden så långt tillbaka som 2002. Dock visste jag tyvärr inte om det av olika orsaker. Ett LADA-insjuknande går mycket långsammare än ett traditionellt typ-1 insjuknande, men leder till samma sjukdom i slutändan. En LADA-patient kan i vissa fall behålla en viss insulinproduktion längre tid innan alla beta-celler är förstörda.
I mitt fall har jag ytterst lite kvar, och eftersom jag var ovetande om mina förhöjda värden i så många år så är jag övertygad om att mitt destruktiva leverna knuffade mig över tröskeln in i en fullt utvecklad typ-1 diabetes.
Detta är något som jag initialt hade mycket svårt att komma över då jag kände i efterhand att jag hade haft möjlighet att fördröja sjukdomsförloppet med kanske många år med ett sundare leverne. Men nu blev det inte så, och jag gråter inte längre över det.
NADA står för National Acupuncture Detoxification Association.
Sedan 1974 har NADA öronakupunktur använts som ett hjälpmedel vid behandling av beroendetillstånd.
Jag vet att Maria som gav mig behandlingen inte avsåg att bota mitt beroende av att springa 🙂 utan som hon sa: -Det fungerar fantastiskt bra att ge NADA öronakupunktur till någon man vill väl, i avslappnings och återhämtningssyfte, samt att lindra smärta. Och inte för att jag riktigt vet vad som är vad i denna min härliga resa, men jag har haft en fantastiskt bra dag med pigga snabba ben. Jag tror att din behandling Maria definitivt är en del i sanningen bakom min dag.
Tack Tomas, Tomas och Maria som står bakom Villa Skogshyddan i Ulricehamn för allt. Jag ser gärna att vi håller kontakten! Tack också för att ni hjälpte mig med mina grejor till Borås!
Överhuvudtaget blev Ulricehamn ett väldigt trevligt möte.
Bogesunds hotell som Patrik och Camilla driver är förstklassigt med ett grymt läge invid sjön! Tack snälla för att jag fick bo hos er!
Det nya kallbadhuset där jag tog ett snabbt dopp alldeles innan avfärden var superfint byggt på pålar en bit ut i sjön.
Det slår mig att många, många Svenska orter är väldigt fint uppbyggda i närheten av vatten. Sjöar, hav, åar, och andra vattendrag.
Mycket möda har lagts ner på att integrera vattnet i stadsbilden.
Ulricehamn var inget undantag, hur fint som helst!
Löpningen gick som sagt strålande idag, och kan ni tänka er att jag hade cykelcoachning de sista 7km från Gånghestra. Nina cyklar upp bredvid mig, och börjar prata med mig. Det var en artikel i både Borås Tidning och Ulricehamns Tidning idag så hon kände igen mig. Springa och prata är det bästa för allt blir bara så mycket enklare. Högre tempo och roligare. Så Nina hjälpte mig till genaste vägen till Stora Torget i Borås där Mina från Radio Sjuhärad väntade för att göra en intervju. Tack Nina, utan dig, och ditt trevliga sällskap hade jag aldrig hunit fram i tid 🙂
Efter intervjun promenerade jag den korta sträckan till mitt hotell Comfort Hotel Jazz. Borås är fullt av folk denna dag. När jag sprang in var det en massa stadsorienterare som rusade runt för fullt. Ett kul inslag i stadsbilden 🙂 På Stora Torget är det en konsert ikväll, så som sagt, mycket folk, liv, och rörelse.
Christina hälsade välkommen på Comfort Hotel Jazz, och nu var jag hemma igen. Sååå skönt, varje gång!!!
Upp och checka in på ett ljust underbart rum, skriva, skriva, skriva…
Och nu mina vänner ska det ätas!
Dagen är långt ifrån slut, jag ska krama ut det sista av allt dessa sista dagar.
Vi hörs snart igen!
Pigga löpande hälsningar!
Martin
2 kommentarer
Comments RSS TrackBack Identifier URI
Diabetic on the Run 
Hej min vän! Nu antar jag att du befinner dig på ett fint hotell i Landvetter. Imorgon är det dagen D – som också är den första dagen på resten av ditt liv – en sliten klyscha men inte desto mindre sann.
Det skall bli himla kul att träffas! Dock kommer det att kännas tomt att inte ha förmånen att med förväntan logga in i cyberspace på kvällarna och läsa dina inlägg och få skriva en kommentar. Precis som du, har jag kommit på att det väldigt roligt att skriva! Men vi har ju skrivit fantasiskt långa och ibland grymt djupa mail tidigare- så det får vi väl forsätta med. Jag älskar de där mailen som rullar (de kommer rätt nära en blogg va?) i hjältegänget.
Sov nu en skön sömn din sista natt på det här äventyret!!
Det finns en fantastisk dikt som är skriven av en gammal dam och den heter ”Om jag fick leva om mitt liv”. Den avslutas med den underbara meningen: ”jag skulle åka mer karusell och jag skulle plocka fler tusenkönor”. Så det är min uppmaning till dig: gör mer av det du vill och mindre av det du ”borde” – så kommer du att känna större tillfredsställelse i ditt liv!
Kramar //Petra
Jag instämmer Petra!
Och det sista speciellt då jag skall gå igång att jobba så fort jag kommer hem.
Jag skall åka mycket mera karusell, framför allt med de jag har nära.
Många stora kramar från en trött och sliten Martin