Söndag 2/11: New York Marathon på 24 timmar.

Ljudet är öronbedövande.

Om jag inte vore så enormt trött, om inte benen var som stockar, och resten av kroppen liksom bortkopplad så skulle jag kanske orkat höja armarna och hålla för öronen. Jag hör som utifrån mitt eget stönande vid varje steg.

Samtidigt är vrålet utifrån en källa till energi.

Amerikanerna är galna, de är bra på att skrika, och heja på.

Den där 40km-skylten borde ha kommit för länge sen.

Hmm… de kanske har tagit bort den för att det är så kort sträcka kvar.

5 minuter senare. 40km, helvete, det är över 2km kvar.

Till slut gick jag faktiskt i mål i New York City Marathon på 3,10.

En tid som jag är jättenöjd med eftersom jag har haft ett par rejäla förkylningsperioder under hösten, och då vet ju alla hur det går med träningen. Äta har jag dock gjort ordentligt även om jag har varit sjuk. Tröstäta kanske jag skall kalla det.

Men om vi ska backa bandet lite så började årets New York Marathon faktiskt med förra årets lopp. Jag reste med Springtime travel, och fick tiden 3.03.

Eftersom tiden i kombination med min ålder 40+ räckte för en garanterad startplats för loppet i år så kom i våras ett mail från New York Road Runners där de skrev att jag kunde delta om jag ville.

Jätteglad betalade jag in de dryga USD 200 som startavgiften var. Det kändes kul att kunna ordna med loppet själv, och naturligtvis även att komma betydligt billigare undan.

Sedan tänkte jag inte mer på saken förräns loppet började närma sig.

Nu var det ju bara så att vecka 44 som avslutades med söndagen den 2/11 –New York Marathondagen- var höstlovsveckan i skolorna, och jag hade lovat mina 2 tonårsbarn en resa.

Ok, då åker vi väl till Florida först, och sedan en avstickare till New York på vägen hem.

57.000:-!?!, skulle de billigaste flygbiljetterna för oss 3 kosta. Det var alltså inget alternativ.

Det hela slutade med att jag köpte 3 billiga Ryan Air flygbiljetter från Skavsta utanför Nyköping till Sicilien med hemresa från Rom fredag till fredag, och till New York blev det en biljett bara för mig lördag-söndag.

Det skulle alltså bli ett expressmaraton. Snabbt in, och snabbt ut!

Problem 1: Hur få tag i startlappen (the bib) när jag landar 21.15 på lördag kväll?

Efter lite mailande fick jag ett telefonnummer till en tjej i NYRR jag kunde ringa hur sent jag än kom. Där kunde jag få info om var jag kunde hämta min bib.

23.00 kom jag fram till 89e gatan och kunde hämta min bib.

Problem 2: Hur få tillräckligt med sömn?

NYRR vill ju att vi som skall springa skall vara så fruktansvärt tidigt på startplatsen, och jag som avskyr att vänta. Speciellt när det är kallt ute, och jag är undersövd.

Jag lyckades leta mig fram till W103e gatan –som naturligtvis låg på andra sidan Central Park- där mitt billiga Central Park Hostel låg. Jag hade bokat 2 nätter eftersom jag ville kunna gå tillbaka efter loppet och ta en dusch och slappa lite innan flyget hem.

Priset på USD 38 per natt skrämde ju inte direkt.

Planen var att strunta i bussen 06.00 som jag hade blivit signad till. Istället ta tunnelbanan ner till Staten Island färjan som skulle gå 08.00, och på så sätt få lite mer sömn.

Vid 00.30 låg jag i sängen, och tankarna snurrade. Några timmar fick jag väl, men inte var det någon högkvalitésömn direkt.

Söndagen.

Väckarklockan ringde 06.40. Klockan hann bli 07.10 innan jag var nere i receptionen ombytt och klar. Då säger han i receptionen att det kan ta en trekvart ner till färjeterminalen. Inte bra, tänker jag, och kastar mig in i en taxi på gatan.

Han blåser ner till terminalen på knappt 20 min. Skönt, gott om tid.

Javisst var det gott om tid! Jag kom dit 06.30! På natten ställde nämligen USA tillbaks klockorna en timme, något som jag hade missat, och taxin körde in en halvtimme så jag åkte med 06.30 färjan istället för 08.00 färjan. Resultat: Väntan……..

Det enda jag känner att jag behöver vara uppmärksam på och passa i tidsväg på New York Marathon är när de stänger min del av min Wave som jag skall starta i.

Det är ungefär en halvtimme innan start. Allt annat är i min mening nonsens.

Jag förstår att de vill att alla skall vara ute i god tid då det ger dem en chans att ha kontroll över situationen, men väntetiderna i deras upplägg är löjeväckande.

Att anlända en timma innan start räcker mer än väl, jag kan köra mitt eget race, och det fungerar alldeles utmärkt. Det blir nästa års upplägg!

Hur som helst så gick loppet igång så småningom. Vädret var vackert, och luften klar.

Jag vet inte riktigt hur varmt det var, men jag skulle gissa runt 10-11 grader under loppet.

Egentligen ganska idealiskt kan jag tycka. Fast det var betydligt svalare under morgontimmarna.

Enormt skönt alltså att få sätta igång. Jag hade behållit en rejäl jacka med huva ända tills metrarna innan jag korsade startlinjen där chipet registrerar tiden. Så det var som att bli utsläppt i dubbel bemärkelse. Det är väl värt att offra ett par gamla plagg för att slippa frysa. Ju tjockare desto bättre.

Ganska snabbt hittade jag en orange rygg att ta. Tyvärr ingen solviking.

Efter några kilometer kunde jag heja glatt på Joakim från Solvikingarna i vimlet av löpare.

Jag behöll dock min orangea rygg. Halva sträckan gick på 1.26 vilket kändes förvånansvärt bra. Vid 25km försvann min rygg, och det blev genast jobbigare. Efter 30km på 2.05 var det inte så kul längre. Vid 35km kom Joakim som en raket, tjoade på mig, och blåste förbi. Han var då 1 minut efter mig eftersom han startade tidigare än mig i fältet, och ändå 6 minuter före i mål! Gott jobbat Joakim!

Min slutspurt var väl inte riktigt lika lysande J, men som jag skrev i inledningen så är jag ändå jättenöjd med min prestation.

Efter målgången tog jag en taxi de få kvarteren jag hade till mitt Hostel. Benen var ganska klara för dagen. En lång, varm, helt underbar dusch, och ett par timmars sömn gjorde susen. Jag kände mig skönt avslappnad, checkade ut, och tog the A-train ut till JFK flygplatsen.

22.00 lyfte planet mot Amsterdam för vidare transport mot Göteborg.

Flygmaten smakade riktigt bra, och sedan sov jag.

Målet var uppnått. New York City Marathon ”the Express version” var genomfört!

Jag uppskattar amerikanernas positiva attityd som genomsyrar hela New York City Marathon. Det är ett tungt skäl till att jag tänker åka tillbaka fler gånger till detta storlopp.

Att dessutom kunna styra sin egen resa som jag gjorde nu gör det hela bara roligare.

Tiderna för att kvalificera sig för en garanterad plats är inte speciellt snabba.

Kolla på nätet bara efter Qualification Times.

Kanske syns vi i löparvimlet i New York nästa år!