Måndag 21/9-2009: Tävlingar, jobb, och planering.

Snacka om lugnet efter stormen.

Förra lördagen den 12e sprang jag Stockholm halvmaraton på 1.21.03.
I torsdags genomförde jag ett av mina största evenemang i jobbet efter flera månaders förberedelser.
Igår sprang jag Berlin Marathon på 3.18.53.

Idag är en jobbig dag….

Om jag skall dra allt positivt som hänt den senaste tiden så är det en hel del.
Nu kan ju en del positiva saker vara jobbiga också, eller hur?
-Det är positivt att jag kommit till insikt om att jag har en sorts missbruksproblematik.
-Det är positivt att jag har spelat in 10 egna låtar som legat i byrån mellan 15-25 år.
-Det är positivt att träningen går åt rätt håll.
-Det är positivt att min 20-åriga son -Jonatan- går på en bra konstskola, och hyr en lägenhet i mitt hus.
-Det är positivt att det senaste evenemanget -som jag legat sömnlös fler nätter över än jag vågar tänka på- gick så bra att det kallas succé.
-Det är positivt att min 16-åriga dotter -Dalie- till slut hittade en häst som hon nu kan fortsätta att tävla i dressyr med.
-Det är positivt att jag verkar komma iväg på mitt nästa löparprojekt.

Jag är mentalt trött.
Under de dryga 3 timmar som Berlinmaran varade hann det passera ganska många funderingar i huvudet.
Jag kände det på mig redan när jag åkte iväg hemifrån i lördags att det skulle komma att bli jobbigt.
Lättirriterad, och stingslig är inte de optimala förutsättningarna för att resa iväg själv till en ny stad och prestera.
Själva loppet blev som ett stålbad. Allt det negativa kom fram, från banala saker som missade bussar, och otrevliga människor till allvarligare saker som ifrågasättande av min själva existens, och värdet i allt som jag faktiskt kämpar för.
Strax efter 15km kliver jag av banan och frågar en funtionär om transport tillbaka till start och målområdet.
Jag tycker att jag har ont i baksidan av låren, och mår helt enkelt inte bra.
Svaret blir att den hjälpen finns bara var 5e kilometer och jag har ju precis passerat 15.
Ok, jag lunkar till 20km var min tanke. Vid 20km tänkte jag att ok, jag kanske skall ta det för vad det är och bara genomföra. Vid 25km hittar jag en bra rygg att följa, och sedan ökar jag bara för att avsluta loppet i samma tempo som jag startade.

Idag känner jag i princip ingenting i benen, men i huvudet är det ett virrvarr som heter duga.
Jag är glad att jag bet ihop och genomförde loppet för det ledde till något positivt i den meningen att allt det svarta fick en motvikt, tankemässigt.

Självklart sitter det mycket i att jag sprang en halvmara 8 dagar tidigare på 1.21.03, men framför allt så satt det i huvudet.
Detta tycker jag sätter fingret på det fantastiska faktum att långlöpning ger dess utövare möjligheter till reflektioner.
Ett maratonlopp är såpass långt att du hinner vackla fram och tillbaka åtskilliga gånger under tiden, och det ger möjligheter till insikter som åtminstone jag tycker är svåra att hitta annars.
Det är precis som att ansträngningen bryter ner min gard mot vad jag helst undviker att se.
Klart att det är jobbigt, men det är positivt.

En dryg vecka till avfärd:
Ja tanken är att det bär iväg i mitten av nästa vecka.
Jag och min följebilschaufför Richard kör ner till Berlin. Där skall jag starta mot sydväst.
Om jag skall vara ärlig så känns det jättekonstigt. Overkligt…
Om det inte vore för att jag vet vad jag gjorde förra sommaren så hade jag inte trott på det själv.
Antagligen vaknar jag till liv när den första etappen startar.
Kanske kan det ta några dagar.

Eftersom upplägget är så annorlunda från förra året så är det inte alls samma typ av förberedelser.
Då var det mycket fix och trix med hotell, sponsorer, bloggen, och inte minst oro för hur det skulle gå.

Nu är det mer att säkerställa ekonomin, och se till att all mat som jag behöver nu blir inköpt och att den får plats i bilen. Överhuvud taget kretsar mycket hur jag skall lösa problemet att få tillräckligt med energi utan att trigga mitt sockermissbruk.
Det lär visa sig….

Tiden på Berlinmaran, blygsamma 3.18.53, var en halvtimme efter min målsättning.
De något udda 5km-tiderna var avrundade 20, 22, 22, 30, 25, 24, 24, 22. Sista 2,2km på dryga 9min.

Nu ropar sängen!
Det blir upp tidigt imorgon bitti för det vanliga kortpasset innan frukost.

Må väl!
Varma löpande hälsningar / Martin