-När verkligheten visar sig, jag tror på dig,
jag tror på dig.
När hela världen säger nej, jag tror på dig,
Jag tror på dig.
Det finns en oerhörd styrka i musik….
Lisa Nilssons ”Tror på dig” har gått många gånger idag under mina 45km.
Det har varit lite segt, men inte så konstigt med tanke på omständigheterna.
-Lite för lite sömn, 75km igår, checkade ut från Lyon och körde hela vägen ner till nytt hotell i Montelimar, tåg till Valence, och så springa dagens etapp på 45km.
Vad förväntade jag mig?
Jag förväntade mig just lite sega ben, och lite motivationsproblem.
Men nu är det en uppåtgående trend för gamle Lidström.
Jag mår bra, och faktiskt gick det helt ok, med hjälp av Lisa och några till.
Hittade ett riktigt bra flow och tempo på de sista 20km framför allt. Gött!!!
Min logistik har förbättrats också.
Jag väljer hotell nära tågstationerna så det blir enkelt att ta mig dit jag skall.
Nu kan jag t.ex. bo här i Montelimar i 3 dagar. Helt OK!!!
Sedan springer jag med stationerna som utgångspunkt.
Jag menar bara som idag med allt jag har hunnit med.
Efter löpningen som jag klarade av på 5, 30 kunde jag ta bilen och åka och handla, laga mat, softa.
Nu är det lite bloggskrivning sedan nattning!
En helt grym dag!
Jag är riktigt j-a nöjd.
Stor klapp och dunk på axeln 🙂
Hoppas att ni är igång där hemma också med träning och andra aktiviteter.
Inte mycket att be för. Bara att spänna bågen.
Belöningen kommer lite längre nerför vägen 🙂
Må gott!
Varma löpande hälsningar!
Martin
Han slutade aldrig att prata.
La ut texten med en sann experts perfekta analys.
Briljant? -Javisst!
Intressant? -Säkert!
Långt? -You bet!
-Jisses vad mina ögonlock är tunga…
-Inte somna…
-Oj!!! Huvudet bara föll ned, och jag vaknade till med ett ryck…
-Ja då blev jag pigg några minuter av bara den hemska knycken i nacken…
-Sedan började det dra i ögonlocken igen…
Känner ni igen situationen?
Att sitta av föreläsningar när det är nästan omöjligt att hålla sig vaken.
I mitt fall handlade det varken om för lite sömn eller ointressanta föreläsare.
Det är bara så att jag behöver riktigt mycket stimulans för att kunna upprätthålla mitt intresse.
Jag behöver dessutom variation i allt jag gör annars blir jag snabbt uttråkad.
Detta är både en tillgång och en förbannelse.
Jag har haft -och har fortfarande- svårt för att riktigt fullfölja det jag påbörjar.
Det kanske låter lite konstigt med tanke på vad jag håller på med nu, men där finns en logik.
Jag hade kunnat gjort så mycket mer med mina löparprojekt, men då kanske jag inte skulle driva 4 andra projekt innan, under, och efter.
Men, men, nu är det som det är.
Vad jag upptäckt nu är iaf att det var roligare med lite olika distanser.
Ett par dagar har jag ju kört lite kortare så idag var det riktigt kul och utmanande att köra långt!
Jag har gjort Vienne-Valence 75km på 9 timmar och haft en fantastisk dag 🙂
Jag skrev detta på tåget tillbaks mot Lyon, och hade en sån där go matt känsla i kroppen 🙂
Inga problem att somna nu om en stund.
Få se vad det blir imorgon.
Startplatsen är iaf Valence.
Hej!
Jag har köpt nya skor 🙂
Mina Nike Vomero har efter drygt 120 mil och ett par tävlingar innan dess gett upp.
Så nu står ett par nya Vomero och glänser i mitt hotellrum.
-Vomero förresten, vilket jäkla namn 🙂 nån annan än jag som får vissa associationer…
Spring till du spyr!
Passar kanske mig ganska bra egentligen 🙂
Hur som helst har det varit en strålande dag.
Gick upp tidigt och sprang lekande lätt 30km till Vienne söder om Lyon på 3 timmar.
Det innebar att jag var tillbaka med tåget till Lyon halv 2.
Vilken lycka!
Kunde laga lunch på hotellet, sova en timma, softa,
och köpa nya skor!!
Imorgon finns det 2 options, 43km eller 71km.
Saint Vallerie eller Valence.
Planen är att ta ett tidigt tåg till Vienne så att jag kan starta löpningen vid 09.00.
Sedan får vi se hur det känns.
Det borde finnas tid för den längre distansen, men jag tänker inte pressa mig utan lugnt se hur dagen utvecklar sig.
Dessutom älskar jag att springa med nya skor.
Det är precis som att komma ut på gatan med nya däck på bilen.
Det biter 🙂
Så det blir tidig nattning idag.
En spännande dag väntar imorgon!
Må gott vänner!
Varma löpande hälsningar!
Martin
Det blev en bra dag.
Jag ska inte skriva så mycket, videosnuttarna får tala.
Totalt 33km, tillbaks när det fortfarande var ljust.
Ätit, duschat, konverterat videofiler, och bloggat.
Klockan är inte ens 19.00.
En bra dag!!!
Tack, ni som skrev!
Må gott alla!
Varma hälsningar!
Martin
Detta är ytterligare en svängig låt i en helt annan genre: ”Nod Ya Head, Black Suits Comin” med Will Smith
Att springa för att kunna äta, eller äta för att kunna springa!
Det är frågan!
Kan kanske tyckas vara egalt, men i min värld en oändlig skillnad.
Tack vare de kommentarerna jag fått har jag funderat en del. Jag har trillat dit på att springa för att kunna äta.
Vad som händer då är att löpningen blir ett sätt för att få frossa i mat,
och som ett brev på posten försvinner glädjen i själva löpningen.
Känslan av frihet, som är essensen av att kunna löpa fritt.
Så nu gäller det att hitta tillbaka till den glädjen.
Skifta fokus.
Jag ska köra en kort 3-milare idag, och försöka ha kul 🙂
Detta har smugit sig på mig.
Jäkligt lurigt skall ni veta.
Vi hörs ikväll!
Må gott, och gör en bra dag!
Martin
Denna låten älskar jag 🙂 ”Hearing Ella Sing” med Patti Austin
Lyssna på det grymma blåsarret, och den extremt svängiga sången!
091027: Hopplöshet. Gammal, men fortfarande en av de bästa: Killing in the name
Fy faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan!!!!!!!!!!!!!!
E de maten som får mig att må så här?
Jag känner att jag vill döda någon.
Jag missade mitt 11.22 tåg tack vare en jävla hotellportier.
12.22 tåget var sedan 50 minuter försenat.
Jag har klämt i mig pizza och 150g Toblerone, plus en massa annan dynga.
Jag skriver inte i min matdagbok för att allt kändes så självklart.
Helvetes jävla skit…………..
Det blir mörkt 18.00 och jag skall springa 43km fast jag helst hade satt mig i ett hörn och skrikit, hetsätit, och gråtit.
Snacka om att hjärnkemin talar.
Jävlar, jävlar, jävlar…………
Detta skrev jag tidigare idag i min iPhone när jag till slut kom på tåget till Macon.
Den osminkade sanningen om hur det är att vara i sockrets våld.
För det är det det handlar om, ingenting annat.
Rubriken på dagens blogg ”I huvudet på en sockerjunkey” hade jag lustigt nog redan förra året, fast den kom inte med någon dag då.
Min insikt om mitt tillstånd är ny, och jag famlar och vinglar än hit än dit.
Någon sorts halvmedvetenhet fanns uppenbarligen redan förra året.
Men det är som med all typ av medvetenhet och kunskap:
-Den ligger på olika nivåer, och grader. Dessutom spelar dagsformen in.
Jag har ingen önskan att dölja något. Tvärtom är ju syftet med detta projektet att bli fri.
Fri från beroende. Därav en av titlarna: -På språng mot frihet!
Men det är svårt, mina vänner, riktigt svårt att i stridens hetta veta vad som är vad.
Är det bilisterna som kör som galningar, eller är det mitt dåliga humör?
Är det fel på alla hundägare, vars hundar skäller som tokar, eller är det min toleransnivå som är nere på noll?
Är det kroppens rop på näring som gör att jag trycker in en massa skräp i munnen, eller är det beroendet som agerar?
Vad händer en dag som denna? Jo detta, och det är osminkat. Jag tycker att jag har koll, och då behöver jag inte tänka och styra så mycket.
Jag hamnar i inte så märkvärdiga situationer, men för mig i mitt tillstånd ändå stressande.
Jag tar automatiskt till gamla lösningar som går ut på att tillföra socker och därigenom dämpa ångest och stress.
Det fungerar sådär, så jag måste därför hela tiden fylla på när jag väl börjat.
Sedan skall jag börja springa, då kommer prestationsångesten och kompensationsbehovet för att jag har misskött mig så. Så nu skall det gå undan. Visst gick det undan. Jag gjorde 40km på 4, 30. Trots att….
Jag var tvungen att stanna 5 gånger och springa in i skogen för att magen naturligtvis ballade ur.
Lika många pissepauser blev det. Men fort gick det mellan alla pauser…. vad duktigt, eller???
Så formen är det inget fel på. Det är ”fel” på huvudet.
Eller rättare sagt, jag har inte kommit till tals med mitt beroende.
Så kampen går vidare. Det är svårt.
Med tanke på att det finns 1,5 miljoner sockermissbrukare/beroende i Sverige vet jag att många av er som läser detta har någon form av uppfattning om att ni kanske skulle dra ner på sockret.
Ni kanske rent utav kallar er för sockermissbrukare/beroende.
Isf säger jag bara: -Gör något då! Detta är på allvar! Det kan jämställas med alkoholism!
Dessutom är det jävligt lurigt för beroendet maskerar sig, och får mig/dig att tro att jag/du har en massa problem som vi egentligen inte har. Dålig självkänsla t.ex, och berg-och-dal-bane-humör för att nämna två symptom.
Det är en felprogrammerad hjärna som talar.
Dessutom tillåter vi att giftet säljs överallt, vi trycker i våra barn tonvis av skiten.
Tonåringar lever på Cola och chips. Vi har bara sett början…………
Nu har jag talat nyktert, och det känns bra även om det är utelämnande.
Varma nakna hälsningar från er löpande bångstyrige vän!
Martin
45km, 5h 20min.
4st druvsockertabletter, 1st sandwich med skinka, 1st snickers, och 1 1/2 liter vatten.
Stort tack till er vänner och Solvikingar som har hört av er här, via mail, och via sms med support och lyckönskningar. Det stärker.
Förra året var det en inre resa Göteborg-Stockholm tur och retur.
I år är det något annat… förslag?
Humor, allvar, ironi, eller annan infallsvinkel går bra..
Var inte blyga nu!
Huvudet mitt var inte med igår…
Det känns bra i kroppen, men huvudet behöver vila.
-Men jag trodde att vi sprang med benen, säger kanske någon.
Mja, inte riktigt enbart så…
Som Bengt-Inge var inne på i sin kommentar så måste huvudet i form av motivation finnas med. Jag har inte det just nu, så därför blir det vilodag redan idag!!!
Jag kör till Chalon-Sur-Saone och chillar.
Ser mig om, äter lite gott, skriver lite…
Mmmmm… så skönt…
Benen kommer att rusa imorgon, och huvudet vara med.
Gör en bra dag!
Varma stillsamma hälsningar!
Martin
En riktig mellandag…
Jag betalade ett pris för gårdagen.
Å andra sidan sprang jag 54km idag på 6.30.
Utan att huvudet var med.
Ett tecken på anpassning.
Roligare att titta på gårdagens tänkta videoblogg 🙂
Inspelad alldeles innan ”juicebonden”
Imorgon bär det av till Chalon-Sur-Saone.
Där skall jag bo i 3 nätter.
2 löpardagar och måndagen blir vilodag.
Då kan jag ”vila” med lite arbete som hänger över mig hemifrån 🙂
Trots att jag anser att min simultanförmåga är obefintlig är jag ganska bra emellanåt att få till saker och ting ändå.
Tricket är full koncentration och göra allt i en följd. Funkar för mig 🙂
Diabetic on the Run 