Lördag 10/10-2009: En regnig skidort.

Strax söder om Weimar ligger en skidort.
Högsta punkten ligger på ca 1000 m.
Där finns bl.a. en liten ort som heter Stützerbach.

Detta hade jag absolut ingen koll på när jag gav mig av från Ilmenau idag vid 11-tiden.
Richard som hade åkt i förväg med bilen smsade: -Varning, backar!!
Visst var det backar, eller rättare sagt en 6km lång backe till att börja med.
Det var bara att börja dagen vackert med att gå.
Jag springer inte i 12% lutning.
Efter 6km uppför började det plana ut, men det var inte förräns vid 14 som jag på allvar fick betalt för allt klättrande. Då blev det utför i 11km.
En sån underbart härlig känsla 🙂

Faktum är att det var väldigt fint.
Tung skog på bägge sidor av vägen som ibland sprack upp i mindre fält.
Det regnade i princip hela tiden, men bara ett lätt regn som egentligen bara är uppfriskande.

Efter 25km på ”raska” 3 timmar jämt kom jag fram till vårt hostel.
Så det blev en välförkänt paus en timma med god mat.
På med torra kläder och ytterligare 25km nu på ganska jämt underlag.
Denna 25an gick på 2,5 timma.

Jag kan med gott samvete säga att löpmässigt var detta den bästa dagen hittills efter mina knäproblem. Jag har faktiskt sprungit i princip hela dagen bortsett från monsterbacken i början.
I utförsbacken var det ett par 4,40 kilometrar vilket i detta sammanhanget är rena raketfarten.
Att jag sedan kunde hålla 6-tempo på den andra 25an känns helt j-a strålande.
Jag tänker inte ropa hej ännu för vis av förra året tillstöter hela tiden nya känningar, men det känns iaf som att kroppen nu börjar svara som jag har hoppats på.
Med dagens 5 mil är jag uppe i 37,5 mil på 8 löpdagar. Jätteskoj 🙂

En del av oron jag känt kan nu förbytas i trevliga funderingar längs vägen. SKÖNT…
Jag gör ju detta för att må bra, inte för att gå sönder.

Så summa summarum en bra dag i regnet!
Friska ben i nyupptäckta tyska berg!

Må väl!
Blöta löpande hälsningar / Martin