Fredag 20/11-2009: One step forward…

And two steps back…

Svordomarna haglade…. jag är ganska bra på att svära
Knät blödde, och ett par härliga sår på vänster handen blödde oxå…
Det gick så fort, helt plötsligt låg jag bara där…
Det tog 50 dagar att komma till den första praktvurpan.

Som tur var skedde det på en bred vägren längst ute på kanten, men ändå…
Eftersom jag springer med extremt höga knälyft, och spänstiga steg… äh, skämt åsido… fötterna är inte överdrivet många centimeter över vägbanan så det behövs så lite.
Märkligt egentligen att det inte har hänt tidigare.
Naturligtvis tog jag ut det hela som ilska riktad mot inkompetenta spanska vägbyggare som bara bryr sig om att göra släta, och fina bilfiler, medans vägrenen kan se ut hur fan som helst. Som sagt, svordomarna haglade…
Att jag hade kunnat undvika det hela genom att lyfta lite, lite mer på fötterna var inget jag tänkte på då, och fortfarande kan jag faktiskt tycka att vägbyggarnas prioriteringar inte är riktigt optimala.

Annars har dagen varit ett litet steg tillbaka i det att jag legat lågt i blodsocker, och för få sömntimmar.
Jisses vilket uselt humör jag får, det är inte klokt… 😉
Att jag vet om detta spelar ingen som helst roll i situationen.
Det positiva med vurpan var att nästa mil gick på ren adrenalin.
Fast det är klart… det har nog oxå ett pris är jag rädd.
Totalt blev det de planerade 38 kilometrarna.
Inte långt, men helt ok en dag som denna.
På något vis tänker jag ta mig runt 70km imorgon ner till Valencia.
Det som är bra med morgondagen är att jag kan starta tidigt direkt från hotellet i Castillon, det underlättar alltid.

Sedan får jag cykelsällskap fom imorgon, och några dagar framåt.
En god vän -Petra Laurell- kommer ner, och skall trampa med några etapper.
Det skall bli jättetrevligt 🙂

Så allt sammantaget en lite annorlunda dag som manar om framtida försiktighet.
Må gott alla!
Varma löpande hälsningar!
Martin