Onsdag 16/12-2009: Och fram stormade dom till slut…

Till slut kom dom stormande…
Fyra stycken till på köpet…
Ja just det… hundar… lösa… framför mig… i min färdriktning…
Mitt mardrömsscenario….

Jag antar att det hjälpte att det inte var fyra stycken pitbulls, eller dobbermans som kom springande mot mig, men faktum är att det är en lite coolare Martin på vägen just nu.
Jag gick över till gående, och fortsatte framåt.
Hjärnan gick för högtryck, men jag kände mig rätt lugn.
-Stick härifrån!! Vrålade jag, och vevade med armarna när de var riktigt nära.
Detta upprepade jag hela tiden, och eftersom de uppenbarligen inte var tränade för att attackera så svärmade de runt mig istället tills jag kom till gården där de kom från.

Där stod en trött jävla tant, och tittade på spektaklet.
Hon sa något som lindrande svärmandet hjälpligt sen vände hon på klacken.
När jag är förbi skulle naturligtvis en komma och nafsa mig i hasorna lik förbannat.

Ingen skada skedd således, men en viss pulshöjning blev det, och en liten irration som inte ville släppa över den jävla tanten som var så nonchalant.
Hade detta hänt för en månad sedan hade jag ballat ur, och jag är säker på att just det hade triggat hundarna än mer.
Så det var väl rätt tillfälle nu antar jag.
Jag mår ju bra, och är i balans.
Dessutom hjälpte det som en kompis sa till mig i telefon häromdagen att de hundarna här nere som attackerar människor skjuter dom av omgående.
Det tog jag till mig 🙂 trevliga människor de här Spanjorerna 😉
Varför gör vi inte så i Sverige också? Ett vov, och pang! Problemet löst 🙂

Helt rätt! Jag avskyr hundar, trots att jag är uppvuxen i en familj där vi alltid hade hundar som jag älskade.
Men det var då, och det har hänt lite för mycket på vägen, och runt om i världen på mina resor.
Så tyvärr är jag helt omvänd.
Katter däremot som jag avskydde som liten tycker jag är riktigt coola nu.
Om de bara kunde låta bli att skita i barnens sandlådor…

Ja, ja, ja… detta om djur.

Som ni säkert noterat så hamnar ofta löpningen sist på bloggarna i dessa dagar.
Det flyter på. Inte lätt, för det är inte lätt att springa som idag 57km.
Men det är problemfritt, och det är en härlig känsla av att vara stark.
Idag har det varit en till sådan dag.
Trots backar, lite regn, ingen sol, och rätt svalt så rullar jag på.
Bitvis i riktigt bra tempo dessutom.

Jag har ett par låtar i iPhonen som går i vissa tempon.
En lite rappare låt har gått säkert 50 gånger idag.
För jag vet att det tempot är bra, och sedan räknar jag mina steg mellan stolparna till vägräckena.
Också ett sätt at förlusta sig på, men det ger faktiskt lite inspiration att märka t.ex. att:
-Wow, nu håller jag 3 steg mellan stolparna 😉 fy fan va nördigt…, men jag bjussar på det 😉

Så Adra till Motril blev det idag (och jag har sprungit fel, då blev jag sur, det är långt ändå)
Imorgon får vi se.
Jag har planerat hela 3 dagar för den ”korta” sträckan Motril-Malaga 95km.
Tanken är att få sällskap 2 hela dagar på vägen av en löparkompis -Håkan- som är på väg ner nu i skrivande stund.
Han kommer i sällskap av bl.a. en av mina absolut bästa vänner -Anders Jonsson!
Jag tror att de är 4 killar som kommer, och det skall bli hur kul som helst 🙂

Sedan när de drar hem hoppas jag att få sällskap av en höjdarlöpare från Solvikingarna -Barbro Nilsson.
Eventuellt både den 21e och finalen den 22e.
Det verkar som att det skall fungera.
Så avslutningen på projektet ser ut att bli supertrevligt med härliga människor!

Nu är det nattning!
Sov gott!

Varma löpande hälsningar!
Martin