Fredag 18/12-2009: Jag behöver påminnas…

Jag behöver verkligen påminnas om hur viktigt det är med goda vänner runt mig.
I detta projektet -som i mångt och mycket är ett ensamprojekt- blir det så tydligt när jag får sällskap.

Angående ensamhet:
Ensamheten är viktig för mig för att kunna stanna upp, och reflektera.
Jag upplever också att slitet på vägarna bygger något för framtiden i form av förstorade referensramar, och en nyktrare syn på mig själv.

Angående sällskap:
Oj vad tydligt det blev idag när Håkan sprang med mig hela dagens etapp.
Benen gick lättare, och humöret var på topp 🙂
Sedan är ju Anders, Björn, och Lennart här också, och helheten med dessa härliga vänner runt mig gör mig tveklöst till en gladare, öppnare, och mer harmonisk människa.
Jag måste också berätta om middagen igår kväll på den Japanska krogen Zenart.
Björn grävde fram var den låg, så vi begav oss dit alla 5.
Vi kom in på en riktigt läckert designad krog, hade jättetrevligt, och för min del bland de bästa middagarna jag ätit, någonsin.
Jag åt en 6-rätters, och blev ändå behagligt mätt.
Jag tog inget insulin, och tänkte när jag mätte blodsockret på hotellet att: –Nu är det nog lite högt, men icke… det låg så fint på 6,2mmol.
Japansk mat känns väldigt hälsosam. Inte minst för en diabetiker som jag.

Summan av ensamhet och sällskap är nog att båda delarna behövs otroligt väl.

Idag har det annars varit en riktigt blöt dag.
Småduggande mest hela dagen, och ett par rejäla skyfall med blixt och dunder.
Bortsett från när det värsta skyfallet pågick så har ändå Håkan och jag sprungit på.
Vi har gjort 42km, och det känns strålande.
Nu hoppas jag bara att hans lilla stelhet från slutet av idag går över tills imorgon, så att vi kan köra ihop imorgon med.
-Håkan, du är ett grymt trevligt löparsällskap! 🙂

Nu är det bara 14 mil kvar.
Jag kan nästan känna doften av Gibraltar, och målgången.
Imorgon blir det löpning mot Marbella.
Få se om vi kommer ända fram, eller om det blir stopp strax innan.

Må gott!
Varma hälsningar!
Martin