Lördag 12/12-2009: Nu kör vi!

Nu kör vi, och så får vi se vad som händer!

Härifrån kommer det att bli lurigare logistik.
Som om det inte varit krångligt till och från tidigare.
Denna vägen som jag nu valt har i princip inga tåg och bussförbindelser.

Så nu är det lifta som gäller.
Idag gick det över förväntan 🙂

Jag gav mig av från Aguilas vid 11.30, och via en distanskompenserande sväng i början så styrde jag stegen mot Garrucha.
Allt kändes finemang, men det var väldigt var ödsligt det var.
Vägen gick långa sträckningar ganska nära vattnet.
Backe upp och backe ner, kringelikrokigt så det förslog.
Nu bekommer backar mig inte nämnvärt längre, så det var enbart trevligt, och bitvis väldigt vackert.

Men var skulle jag köpa dricka?
Efter 30km var jag tvungen att fråga en bilist som stannat efter vatten.
-Possible agua, por favor? Typ, hasplade jag ur mig.
Lät antagligen inte klokt, men han fick fram en vattenflaska, och därigenom var dagen räddad.
Det är inte mycket som behövs, men helt utan vätska är det svårt.

Vid den första macken som jag kom fram till -efter 44km- fick jag äntligen köpa sportdryck och vatten.
Det var bara några kilometer kvar in till Garrucha, och jag var väldigt medveten om att jag var tvungen att ta mig tillbaka. Solen skulle gå ner inom någon timma.
Där stod en söt tjej vid en bensinpump och tankade.
Jag gick fram och frågade om hon händelsevis skulle till Aguilas.
Hon tittade lite forskande på mig, beslutade väl att jag såg tämligen ofarlig ut, och sa:  -Javisst!
Ibland skall man ha lite tur 🙂

Så under 40 minuter tillbaka han vi prata om både det ena och det andra.
Hon var glad över att få träna sin engelska, och jag var överlycklig över att hamna mitt för dörren på mitt hotell.
Raquel hette hon, och jag skickar en tacksamhetens tanke till henne, och att människor fortfarande vågar plocka upp utpumpade löpare på vift.

Vad händer imorgon?
Vet inte just nu.
Kanske byta hotell igen till något i Garrucha.
Då är det ju bara returen jag behöver bry mig om.
Lite segt annars att lifta både till startplatsen, och sedan tillbaka hit.

Vi får se.

Må gott vänner!
Varma löpande hälsningar!
Martin

Fredag 11/12-2009: Behåll fokuseringen…

Behåll fokuseringen.

Det är inte alltid så lätt, eller hur?

Jag kämpar med mina kilometrar, idag 57 till antalet.
Enormt segt fram till 30 trots att jag startade direkt från hotellet -jag tänkte faktiskt på att avsluta i Mazarron-, men sedan blev det lättare, och jag körde på tills jag var tvungen att avbryta för att kunna ta mig tillbaka till Cartagena.
Det blev att lifta (med 3 glada araber som pladdrade på) till Mazarron, och därifrån en buss in till Cartagena.
Mörkret är hela tiden en begränsande faktor.

Rejält backigt, men vackert, har det varit större delen av dagen.
Soligt -just det, jag fick en underbar kort matpaus vid stranden i Isla Plana :)-, 15-16 grader, ja som vanligt perfekta förhållanden.
Augilas var målet som hägrade, men prestationen som blev är jag ändå helnöjd med.
Imorgon byter jag stad, antagligen till just Augilas, och då blir det att backa 10km innan start.
Inga problem, jag har gjort det förr.

Så vad var det med fokuseringen?
Tja, vissa saker på hemmaplan som jag inte vill gå in på, men som ni säkert själva har upplevt så är det just när det brinner hemma som det är som svårast att behålla kursen.
Jag tycker att det är bra att kunna gå framåt även om det stormar.
Ingen tjänar ju på att jag börjar fladdra också i ett sådant läge.
Så som vanligt gör jag mitt bästa, och hoppas att det skall räcka för mina medmänniskor som jag bryr mig enormt mycket om. Här är en solklar koppling till gårdagens blogg om ödmjukhet.

Avslutningsvis skulle jag önska att många var lite snällare mot varandra.
Hårdheten som genomsyrar samhället idag är otäck.
Jag tar den som ett tecken på att människor mår dåligt.
Om någon har en annan uppfattning, eller en komplettering av den bilden skulle jag bli glad för att få ta del av den.
Detta är något som jag brinner för.

Må gott alla vänner!
Varma löpande hälsningar!
Martin

Torsdag 10/12-2009: Ödmjuk…

Ödmjukhet!
Visst är det en fin egenskap?!
I perioder besitter jag ödmjukhet, i andra perioder inte alls.

För min del så fungerar det så att jag blir ödmjukare ju bättre jag mår.
Hur är det för er?

Jag inser först nu hur mycket jag pressade mig själv veckorna innan jag åkte hem för att jobba.
Långa löpdagar, och all planering för evenemanget blev ganska maxat.
Jag löste det, det blev en formidabel succé, men till ett pris.
Nu är jag iofs glad även för det priset, för det påskyndar min förståelse över vad jag måste göra.
Vad jag måste ta tag i.

Idag mår jag iaf jättebra :), jag har sprungit 52km från Torrevieja till Cartagena.
Under 10 dagar i Göteborg blev det bara ett löppass på ynkliga 10km, så jag var allt lite orolig för hur denna dagen skulle utveckla sig.
Visst var sista milen brutalt seg, men kroppen skramlade igång, och jag känner en enorm ödmjukhet inför att min kropp accepterar vad jag utsätter den för.
Med ödmjukheten följer ett lugn som är väldigt behagligt.
Med lugnet en klarsyn som leder mig framåt.

Sålunda:
Jag bryter ner mig själv, lär av processen, och bygger upp något nytt.
Just nu tror jag att det är vad detta handlar om.

Imorgon finns en del logistiska knutar att lösa, men jag vet att jag kommer att sträva vidare söderut.
Hur långt beror på hur jag skall ta mig tillbaka till hotellet.

Må gott vänner!
Varma löpande hälsningar!
Martin

Söndag 6/12-2009: Soft…

Soft dag!

Skulle egentigen ha tagit ett flyg ikväll….
Det får bli på onsdag…
En hel del kvar att göra…

Annars har det varit en grymt soft dag 🙂
Sovmorgon, lite TV-tittande, 10km löpning i Skatås -yepp, 10km :)- 2,5km själv och 8an med min gode vän Mikael Vilkas, middag med mina föräldrar på trevlig Grekisk restaurang i Linnéstan, bio -Luftslottet… (kanonfilm), myskväll hemma med min dotter Dalie.

Jag kommer att vara taggad när jag drar igång igen i Spanien på torsdag.
Skönt att jobba av det som behöver göras, och ta några underhållande kortpass.
Förra veckan bjöd enbart på arbete, och inte ett enda löpsteg.
Kan tyckas konstigt, men det var från ett tunnelseende till ett annat.
Efter jul skall jag smälta vad jag gjort, och kanske komma fram till något.

Må gott mina kära vänner!
-Det finns speciellt några därute som jag inte hade klarat mig utan, och jag vet att ni vet det.

Varma hälsningar / Martin

Tisdag 1/12-2009: Mat…

Jag äter för mycket….
Nu springer jag ju inte som en Gnu dessa dagar, då kanske jag skulle hålla igen lite…
Svårt, mycket svårt…..

Hoppas kunna ta ett plan ner till Alicante redan på söndag.
Då är jag igång igen på måndag, och garanterat hemma i god tid till julafton 🙂
Julhelgen, en matens, och överflödets tid…
Det kommer att behövas en övergångsperiod efter allt detta, och jag tar tag i det efter julen.

Nu får det vara som det är!

Känns skumt att inte springa förresten.
Dessutom är det ömma i vänster höft kvar.
Jag måste tydligen springa för att inte ha ont nu 🙂
Helt bakvänt…

Må gott!
Varma hälsningar / Martin