PRESSRELEASE

På språng mot frihet!

-Förra sommaren sprang han som nybliven typ1-diabetiker 115 mil på sin semester.

-Nu checkar sockermissbrukaren Martin Lidström ut från vardagen.

-Berlin-Gibraltar -300 mil- skall avverkas i höst.

-Nyckelordet är frihet.

Ett nytt liv som diabetiker.

Martin Lidström -47 år- tog sin diagnos för typ-1 diabetes som han fick december 2007 hårt.

Med envishet och målmedveten träning lyckades han vända sjukdomen till något positivt i sitt liv. Han avsatte tid för att stanna upp och reflektera.

Semestern på 4 veckor sommaren 2008 ägnades till att springa Göteborg-Stockholm tur och retur. En sträcka på 115 mil. Projektet gick över förväntan och gav mersmak.

Inför 2009 satte Martin höga mål.

Ett nytt ännu längre löparprojekt skulle genomföras, träningen bli ännu intensivare, och tiderna på maraton och halvmaraton skulle pressas nedåt.

Det var bara en sak som Martin glömde. Sockerproblematiken.

-När jag blev sjuk i december 2007 kände jag tydligt att jag hade framkallat sjukdomen själv genom mitt leverne. Mycket stress, och press. Lite sömn, och dålig kost.

Diabetes är en multifaktoriell sjukdom vilket innebär att den kan orsakas av en mängd olika faktorer.

-Föga medveten var jag om att mitt stora problem var sockret, fortsätter Martin.

Socker, samma sak som snabba kolhydrater.

Efter en mycket ambitiös inledning som diabetiker där Martin noggrant bokförde allt han åt ner till minsta kalori så släppte han så småningom taget, och började äta lite mer som vanligt igen. Under löpprojektet sommaren 2008 kunde han äta precis vad som helst då den höga förbränningen tillät detta. Sålunda blev det åter mycket socker/snabba kolhydrater i form av glass, choklad, kakor, och bullar.

-Jag har alltid använt träning för att kunna äta vad jag vill, säger Martin.

Fom hösten 2008 gick det inte enligt planerna längre. Några förkylningar under hösten gjorde att träningen blev lidande.

-Då satt jag mest hemma och åt, och tyckte synd om mig själv, säger Martin.

-Över huvud taget har mitt humör, min självkänsla, och mitt välbefinnande befunnit sig i en veritabel berg-och-dal-bana det sista året, fortsätter Martin.

-Och om jag skall vara riktigt ärlig så är detta något som jag egentligen känner igen från hela mitt vuxna liv.

Ser sig själv som en missbrukare.

Tiderna på tävlingarna blev inte bättre som planerat.

Vikten åkte berg-och-dal-bana.

Ångest över arbete och familjeproblem dämpades med choklad och glass.

Vid det här laget hade Martin lärt sig att det är ganska enkelt som diabetiker att kompensera med extra måltidsinsulin för allt godis.

I kombination med perioder av hysterisk träning så kunde ändå livet hållas på rätt kurs om än bara hjälpligt.

-Kulmen var nu i juli i år när jag införde en ny mathållning, säger Martin.

-Jag bestämde mig för att låta bli att äta så länge som möjligt varje dag för att sedan kunna vräka i mig allt jag ville tills det var sängdags.

Självklart fungerade det inte alls.

Det som hade gnagt inom Martin under många år, men som han hade vägrat att vilja se började framträda, och han började lusläsa websidor på nätet om sockermissbruk.

-Jag är en sockermissbrukare. Så enkelt är det, säger Martin.

Sidor av vetenskaplig karaktär, och sidor med vittnesmål från andra i liknande situation.

-Det är en stor sorg att inse hur det ligger till. Det är som att någon har tagit bort ett skynke som dolde sanningen. När jag får snabba kolhydrater i mig så sker en fysisk reaktion som jag inte kan styra. Ett monster vaknar i mig som bara vill ha mer, säger Martin.

Nya planer.

Allt detta är väldigt nytt för Martin, men han är fast besluten att acceptera insikten att livet inte kommer att bli som förr.

En del av lösningen har blivit att släppa efter på de höga kraven han ställer på sig själv.

Löpprojektet 2009 t.ex. som ursprungligen skulle ha gått från Göteborg till Gibraltar skulle ha inneburit 360 mil, bestämda etappmål, och inbokade arbetsrelaterade engagemang längs vägen.

Detta projektet har blivit Berlin-Gibraltar 300 mil, inga förutbestämda etappmål, inga engagemang längs vägen, inget bestämt slutdatum.

-Det får ta den tid det tar. Vill jag stanna någonstans så stannar jag. Vill jag vila en dag så vilar jag. Vill jag springa en annan väg så gör jag det. Jag vet bara vart jag skall till slut, och nyckelordet är frihet, säger Martin.

I Berlin sprang Martin nu i helgen (20/9) Berlin Marathon, så nu är startplatsen inrekad, och den 1/10 startar han från Brandenburger Tor för en sydvästlig riktning genom Tyskland.

Sedan väntar Schweiz, Frankrike, och Spanien innan målet Gibraltar är inom räckhåll.

Det går att följa honom på www.DiabeticOnTheRun.com

Avslutningsvis.

-Jag trodde att diabetesen var den stora utmaningen, säger Martin.

-Jag hade helt fel. Diabetesen är bara ett resultat av ett underliggande problem som nu har kommit i dagen. Snabba kolhydrater, som ju bl.a. socker är, fortsätter Martin.

Martin kan inte äta mjukt bröd, sötad fil eller yoghurt, vissa frukter, och naturligtvis inte alls glass, choklad, kakor, bullar, och liknande.

Han måste vara oerhört restriktiv med kvantiteten när han äter mjölkprodukter, potatis, pasta, m.m. Matvaror som inte nödvändigtvis har så mycket snabba kolhydrater, men som ändå är kolhydratbaserade.

Martin avslutar:

-Det gäller att undvika att sätta igång processen i kroppen som väcker begäret.

-Jag kan lika lite äta en bulle som en alkoholist kan dricka en snaps.

-Detta är en högst relevant jämförelse, och framtida forskning kommer att i ännu högre grad än nu verifiera att det förhåller sig på detta viset för oss som är sockermissbrukare.

-Jag ser det som att jag har blivit överkänslig mot socker. Detta gör det lättare att ta på, och hjälper mig att förklara för mig själv, och för andra vad jag måste göra för att kunna leva vidare ett liv med kvalitet och värdighet.

Faktaruta sockerberoende-sockermissbruk:

-1,5 miljoner svenskar är sockerberoende.

-Sockerberoende är ett beroende av socker i alla dess former samt snabba kolhydrater då de omvandlas till socker väldigt snabbt i kroppen. Beroendet är dock omtvistat bland svenska läkare och det har inte fått officiell status som en sjukdom.

-Ända upp till 75 procent av oss har en medfödd ärftlig känslighet för raffinerat socker, dvs vid intag av sockerhaltig föda svänger blodsockret kraftigt. En fjärdedel av dessa är extremt känsliga.

-UNCOPE är ett diagnosverktyg som går att applicera på olika beroenden.
Man kan använda dessa screeningfrågor för sockermissbruk eller sockerberoende. Att tänka på är att ”sötsaker” går att byta ut mot bröd, flingor, pasta, frukt, läsk och dylikt.

  1. Har Du, under senaste året, någonsin ätit mer ”sötsaker” än du tänkt dig och/eller fortsatt använda ”sötsaker” när du inte tänkt dig det?
  2. Har Du, under senaste året. försummat några av dina vardagliga åtaganden på grund av att du ätit för mycket ”sötsaker”?
  3. Har Du, under senaste året, känt att du vill eller behöver ändra ditt sätt att äta eller handskas med ”sötsaker”?
  4. Har någon, under senaste året, till exempel familj eller vänner, klagat på hur mycket eller när du äter ”sötsaker”?
  5. Har Du, under senaste året, någonsin varit helt upptagen av tankar på när du skall få äta eller köpa ”sötsaker”?
  6. Har du, under senaste året, någonsin använt ”sötsaker” för att lindra känslomässigt obehag såsom nedstämdhet, ilska eller tristess?

Svarar man ”ja” på 4 eller fler av frågorna är risken stor att man har utvecklat ett missbruk eller beroende.
För en professionell bedömning kan man göra ett ADDIS-test (Alkohol Drog Diagnostik Instrument enligt DSM-IV) hos någon som är ADDIS-behörig i sockerberoende.

-Tidigare fanns det ett behandlingshem i Hudiksvall, som numera är nedlagt. Vad som finns att tillgå idag är självhjälpsgrupperna FAA (Anonyma Matmissbrukare) och OA (Anonyma överätare) som jobbar med 12-stegsfilosofin precis som till exempel Anonyma Alkoholister.

Bitten Jonsson som tidigare drev behandlingshemmet håller nu intensivveckor och kurser i Hudiksvall och resten av landet. Pernilla Lunderot arbetar också med rådgivning och utbildning kring sockerberoende.

Faktaruta diabetes:

-I Sverige finns ca: 400.000 diabetiker, och betecknas därför ibland som en folksjukdom.

-Finns i huvudsak som typ-1 och typ-2. Majoriteten av de drabbade har typ-2.

-Den gemensamma nämnaren för de båda typerna är att sockerhalten i blodet är för hög.

-Sockerhalten regleras av det anabola hormonet insulin som produceras i bukspottskörteln.

-Vid typ-1 som är en autoimmun sjukdom har kroppens egen produktion av insulin helt -eller nästan helt- slutat att fungera då kroppen går till angrepp mot sig själv, och förstör de insulinproducerande betacellerna i bukspottskörteln.

-Vid typ-2 som är ett mer livsstilsbaserat sjukdomstillstånd kan kroppen fortfarande producera insulin, men den mängd som produceras räcker inte för kroppens behov. då kroppen blivit insulinresistent.

För mer information vänligen kontakta:

Martin Lidström

martin@kreativitet.se

Mobil 0704-258759

Christian Wesslau – överläkare Diabetescentrum, Sahlgrenska Sjukhuset i Gbg.

diabetescentrum.su@vgregion.se

.
.
Pressrelease för 2008 års löpprojekt:

Han springer 113 mil på sin semester!
-Du är inte alls 24 år och odödlig. -Vad menar du?!
-Du är 45 år och har diabetes.
-Du dör om du inte tar insulinsprutor resten av ditt liv.
Hans självbild vältes på ända, fullständigt! Livet var ändligt! Slut!

Martin Lidström togs fullständigt på sängen när han fick sin diabetesdiagnos för ett halvår sedan. Trots bra fysik, med regelbunden träning, och ingen rökning så blev han ändå sjuk.
Med facit i hand kunde han visst se alla hårda arbetsperioder med mycket stress, press och lite sömn. Samt mycket onyttig mat, och en massa sötsaker. Inte bra, men diabetes…..

Efter några dagar inlagd på Sahlgrenska där man ställde in de dagliga insulindoserna kom Martin ut som en fundersam man. Livet var alltså ändligt. Det kommer att ta slut.
-Jag ifrågasatte allt och alla, grubblade över vad som egentligen betydde något, vad jag tyckte om att göra på riktigt, säger Martin.
Hans arbete som musiker, producent och företagsledare de senaste 25 åren var inte längre lika viktigt.

Vad Martin kom att upptäcka var hur positivt kroppen reagerade på fysisk träning.
Han ökade successivt löpträningen till 10-12 mil i veckan, och kände att detta var något som verkligen fick honom att må bra.
Dessutom kunde han minska insulindoserna avsevärt i samband med träningen.
Martins läkare Christian Wesslau -överläkare på Diabetescentrum, Sahlgrenska- bekräftar detta och säger:
-Om du som diabetiker tränar så ökar insulinkänsligheten, du behöver mao mindre insulin.
Dessutom fungerar träningen i sig som blodsockersänkande.

Nu tog planerna form i Martins huvud att göra en längre löptur på sin semester för att visa för sig själv att diabetesen inte var något hinder, och framför allt så var inte livet slut.
Göteborg-Stockholm-Göteborg blev resultatet, och eftersom löpningen förläggs på mindre vägar så blir sträckan 113 mil totalt.
-Tro nu inte att jag är någon självplågare som behöver ständiga utmaningar att övervinna, säger Martin. Detta handlar om att må bra, och när jag rör mig mår jag bra.
-Om någon dag blir jobbig, och jag kanske får ont någonstans, då får jag väl bara bita ihop.
Med ett snitt på 5 mil per dag kommer det att gå, avslutar Martin.

Med de mediciner som finns idag så lever Martin i princip som vem som helst.
Han prioriterar bra kost, mycket sömn, familjen, och säger nej tack när det känns fel.
Han menar tom att diabetesen inneburit en vinstlott då den fick honom att stanna upp i sitt liv, reflektera, och sedan kunna gå vidare.
Starten från Göteborg gör han söndagen den 13e juli, och han kommer att blogga varje dag på www.DiabeticOnTheRun.com
Följ honom där, eller varför inte ge sig ut själv :-).

Faktaruta diabetes:
I Sverige finns ca: 400.000 diabetiker, och betecknas därför ibland som en folksjukdom.
Finns i huvudsak som typ-1 och typ-2. Majoriteten av de drabbade har typ-2.
Den gemensamma nämnaren för de båda typerna är att sockerhalten i blodet är för hög.

Sockerhalten regleras av det anabola hormonet insulin som produceras i bukspottskörteln.

Vid typ-1 som är en autoimmun sjukdom har kroppens egen produktion av insulin helt -eller nästan helt- slutat att fungera då kroppen går till angrepp mot sig själv, och förstör de insulinproducerande betacellerna i bukspottskörteln.
Vid typ-2 som är ett mer livsstilsbaserat sjukdomstillstånd kan kroppen fortfarande producera insulin, men den mängd som produceras räcker inte för kroppens behov, då kroppen blivit insulinresistent.

För mer information vänligen kontakta:

Martin Lidström

martin@kreativitet.se

Mobil 0704-258759

Christian Wesslau – överläkare Diabetescentrum, Sahlgrenska Sjukhuset i Gbg.

diabetescentrum.su@vgregion.se

TrackBack Identifier URI